Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Peronosporaceae - Per os - Perosi, Lorenzo - Perovsk - Peroxidas - Peroxider - Perpendikel - Perpendikelstil - Perpetua och Felicitas - Perpetuell - Perpetuum mobile - Perpignan - Perplex - Per procura - Perrault, 1. Claude - Perrault, 2. Charles - Perret, Auguste och Gustave - Perrin, 1. Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
Per os—Perrin
82
bildning. Många till P. hörande arter förorsaka
viktiga växtsjukdomar, ofta kallade bladmögel
el. falsk mjöldagg (se Potatissjukdomar).
Pe’r ös (lat.), med., genom munnen. Adj.:
pero r ä 1.
Perosi [perå’si], Lorenzo, italiensk
tonsättare (f. 1872). Han var 1895—98 körledare
i San Marco i Venedig, 1898—1915 i Sixtinska
kapellet. Hans kyrkliga körverk (oratorier,
kantater, mässor o. a.) och instrumentalmusik söka
en förmedling mellan Palestrinas och modern stil;
de giva tydligt uttryck för de första strävandena
att förnya kyrkomusiken genom impulser från
gammalklassisk vokalpolyfoni.
Perovsk [pjerå’fsk], stad, se Kzyl-Orda.
Peroxidäs, ett vid oxidationen i organismen
behjälpligt enzym.
Peroxider, kem., syrerika oxider, som
innehålla syrebindningen —O—O—, i mots. till
sådana, som innehålla syreatomerna bundna direkt
vid en annan atom.
Perpendi’kel. 1) En rät linje, vinkelrät mot
en annan. — 2) Lodrät linje, dragen i
skärningspunkten mellan ett fartygs för-, resp, roderstäv
och konstruktionsvattenlinjen. Avståndet mellan
dessa linjer utgör måttet på fartygets längd i
denna vattenlinje.
Perpendikelstil (eng. perpendicular style, av
perpendicular, lodrät), engelsk sengotik i
arkitekturen. — Se bild 6 å pl. vid Engelsk konst.
Perpe’tua och F e 1 i c i t a s, martyrer 202
under Septimius Severus’ förföljelser mot de
kristna. Berättelserna om P:s och hennes kamraters
lidanden torde gå tillbaka till Tertullianus.
Perpetue’ll, ständig, oavbruten.
Perpe’tuum möbile, lat., ”ständigt rörligt”,
evighetsmaskin; anordning, som ständigt av sig
själv presterar ett nyttigt arbete. Mycken möda
har av uppfinnare nedlagts på att kombinera
hjul, hävstänger, pumpanordningar o. dyl. för
att åstadkomma ett mekaniskt p., men alla
närmare kända försök ha undantagslöst resulterat i
misslyckande. På basis härav har fysiken
uppställt satsen om omöjligheten av ett p. a v f ö r
s-ta slaget. Hit räknas alla förslag till
mekaniska utföringsformer, som avse att leverera
energi av intet. Man har emellertid tänkt sig en
annan utväg, som icke strider mot denna
grundsats. Om man näml, på något sätt kunde låta
värmeinnehållet i en kropp självmant omvandlas
till en annan energiform (elektrisk energi el.
mekaniskt arbete), hade man därmed
åstadkommit en anordning, som t. ex. ur världshavets
värmeinnehåll skulle kunna utvinna enorma
rikedomar av nyttig energi utan att i sista hand vare
sig nyskapa el. förinta energi. Även ett sådant
p. av andra slaget har hittills visat sig vara
tekniskt outförbart, vilket nära sammanhänger
med giltigheten av termodynamikens andra
huvudsats.
Perpignan [pärpinjä’], huvudstad i dep.
Pyrénées-Orientales i sydligaste Frankrike, vid
floden Tèt 10 km från Medelhavet; c:a 75,000
inv. P. var huvudstad i prov. Roussillon och
tillhörde 1262—1344 konungariket Mallorca. Ett
univ. fanns här 1349—1793. P. var fästning till
1903. Staden har åtskilliga ålderdomliga
byggnader, som förläna den en pittoresk prägel. Det
moriska citadellet var residens för konungen av
Mallorca. P. har livlig handel med vin och
grönsaker.
Perple’x, häpen, handfallen.
Pe’r procüra, förk. p. p., genom ombud.
Perrault [pärå’]. 1) Claude P., fransk
arkitekt (1613—88), urspr. läkare, som arkitekt
autodidakt. Hans huvudarbete är Louvrens ö.
fasad, en väldig skärmbyggnad, bestående av
mittrisalit och hörnpaviljonger och däremellan en
kolonnad av kopplade kolonner, allt i
kolossal-mått (se bild 13 å pl. vid Fransk konst). Detta
verk, som påbörjades 1667, inleder en ny, strängt
klassisk epok i fransk arkitekturhistoria.
2) Charles P., den föreg:s bror, författare
(1628—1703). Han stod Colbert nära och
utövade en vidsträckt kultur främjande verksamhet,
blev 1670 medlem av Franska akad. och öppnade
här fejden mot Boileaus exklusiva antikdyrkan
dels med poemet ”Le siècle de Louis le grand”
(1687), dels med prosadialogerna ”Paralèlle des
anciens et des mödernes” (4 bd, 1688—97). Sin
mest bestående insats gjorde P. genom att
samla och återberätta på modern prosa, lämpad för
barn, medeltidens bästa fesagor; det skedde
genom ”Contes de ma mère l’oye” (1697; ”Perraults
sagor”, 1873), vilka för nyromantikens diktare,
blevo en rik fyndgruva. — Litt.: A. Hallays,
”Les P.” (1926).
Perret [pärä’], Auguste (f. 1874) och
Gustave (f. 1876), bröder, franska arkitekter,
de första, som byggde bostadshus av järnbetong
(i Paris 1903).
Efter Henry
van de Veides
ritningar (och i
samarbete med
R. Bouvard)
uppförde
bröderna P.
Théåt-re des
Champs-Élysées i Paris
(1913) i
järnbetong med
beklädnad av
marmor. De ha
även uppfört
kyrkor i samma
konstruktion, ss.
Notre-Dame i
Le Raincy
(färdig 1923), som
blivit kallad en
järnbetongens helgedom. Deras verksamhet har
varit av största betydelse för det nutida
husbyggandets rationella utveckling. Sedan 1946
leder A. P. återuppbyggnaden av Le Havre.
Perrin [pärä’]. 1) Jean Baptiste P., fransk
fysiker och kemist (1870—1942), prof, i
fysikalisk kemi vid Sorbonne. P. blev bekant genom
Auguste och Gustave Perret:
Thé-åtre des Champs-Élysées.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
