Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Persien - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Persien
96
som krigsminister, från 1923 som
premiärminister. 1925 föranleddes nationalförsamlingen att
avsätta Ahmed Mirza och låta den energiske
premiärministern bestiga P:s tron under namn av
Riza schah Pehlevi (1925—41). Riza
schah tog kraftfulla initiativ till att förvandla
P. till en modern, europeiserad nationalstat. Med
en liten men väl utbildad armé tvingade han
stamhövdingarna till underkastelse. Stora
vägarbeten igångsattes, och postväsendet
förbättrades i hög grad. 1927 påbörjades en järnväg
från Kaspiska havet till Persiska viken. Vidare
lades grunden till en persisk industri.
Uppryckningen berörde även skolor, hälsovård och
rättsväsen. Riza schah hävdade energiskt P:s
intressen gentemot främmande makter. Alla
fördrag om exterritorialrätt, de s. k.
kapitulationerna, uppsades 1928. Koncessionen för det 1909
bildade brittiska oljebolaget Anglo-Persian Oil
Co. (efter 1935 kallat Anglo-Iranian Oil Co.)
uppsades 1932, enär persiska staten hade fått
alltför ringa del av vinsten. Brittiska
krigsfartyg visade sig nära P:s kuster, och tvisten
brag-tes inför N. F:s råd, men innan rådet hade
hunnit att ta ställning, förnyades koncessionen 1933
på 60 år; enl. det nya avtalet skulle P. erhålla
20 °/o av vinsten. P. ingick 1937 med Afghanistan,
Irak och Turkiet den s. k. Saadabadpakten.
Schahen, som efter hand hade givit sin regim
alltmer karaktär av kejserlig diktatur,
beundrade Hitlers och Mussolinis uppträdande mot
västmakterna. På gr. av Frankrikes fall 1940 kom
även en stor del av persiska folket att tro, att
demokratierna spelat ut sin roll. Tyska agenter
nästlade in sig i P.
Ehuru P. hade förklarat sig neutralt vid
krigsutbrottet 1939, gav schahens hållning och den
tyska infiltrationen anledning till stigande oro.
Efter Tysklands angrepp mot Ryssland 1941 blev
det ett gemensamt brittiskt-ryskt intresse att
öppna transportvägar över P. Schahen ställdes
inför ett ultimativt krav om utvisning av
tyskarna, och då han vägrade, ryckte britter och
ryssar in i landet 25/s s. å. Motståndet var
obetydligt och uppgavs 28/s. Stora delar av landet
blevo brittiska och ryska ockupationszoner; kring
Teheran upprättades en neutral enklav. Riza
schah tvingades 16A att abdikera till förmån för
sin 22-årige son Muhammed Riza
Pehlevi. 29/i 1942 slöts ett brittiskt-ryskt-persiskt
fördrag, vilket garanterade P:s framtida
oberoende; 6 mån. efter krigets slut skulle de
främmande trupperna dragas tillbaka. P. förklarade
krig mot axelmakterna % 1943. Vid
Teheran-konferensen nov.—dec. s. å. utfärdade ”de tre
stora” en särskild deklaration om P:s suveränitet
och integritet. Väg- och järnvägsnätet utvidgades
avsevärt av de allierade, och väldiga mängder
lend-lease-materiel transporterades till Ryssland.
Den nye schahens regering såg i ockupationen
ett nytt hot om landets delning mellan Ryssland
och Storbritannien. Som ett motdrag
uppmuntrade perserna amerikanskt inflytande. En ekonomisk
U.S.A.-mission under A. C. Millspaugh inbjöds
att reorganisera finansväsendet. Andra
ameri
kanska missioner fingo hand om armén och
gen-darmeriet. Ryssarna inrättade sig i sin
ockupationszon, som om de hade planer på längre sikt,
och gynnade öppet ett 1941 bildat kommunistiskt
orienterat parti, Tudeh-pa.rüet. Även britterna
visade påfallande politisk aktivitet och stödde
ånyo stammarna inom Anglo-Iranian Oil Co:s
koncessionsområden.
Kort efter krigets slut uppstod en internationell
kris i den persiska frågan. Ryssarna satte i dec.
1945 upp en kommunistisk regim i Tebriz, och
Azerbejdjan proklamerades som autonom republik.
Vidare etablerades en kurdisk republik i Mahabad.
Dessa schackdrag och ryssarnas påtagliga
ovillighet att dra tillbaka trupperna från P. föranledde
persiska regeringen att i jan. 1946 klaga inför
FN:s säkerhetsråd. När debatterna i
säkerhetsrådet började, skedde en politisk scenväxling i
Teheran. En ny regering bildades av A. Ghavam
es-Sultaneh, och sedan säkerhetsrådet hade
uppmanat P. och Sovjetunionen att förhandla direkt,
reste denne i febr. s. å. till Moskva.
Sovjetregeringen krävde bildande av ett persiskt-ryskt
oljebolag, erkännande av republiken Azerbejdjan
och rätt att för obestämd tid hålla ryska trupper
på persiskt territorium. Ghavam var
tillmötesgående i olj ef rågan men motsatte sig de övriga
kraven. I mars drogos de brittiska trupperna
avtalsenligt tillbaka från P. Då krisen hotade
att bli akut, slogo dock ryssarna om och
kom-promissade. Ghavam nödgades visserligen i april
s. å. underteckna avtal om ett ryskt-persiskt
oljebolag med 51 °/o av aktierna i rysk ägo, men i
gengäld förband sig Sovjetunionen att inom 6
veckor utrymma n. P., vilket också skedde.
Likväl var hela 1946 ett kritiskt år för P.
Tudeh-partiet i Azerbejdjan försökte att motsätta sig
Teheran-regeringen, och Ghavam föll till en
början undan men övergick snart till en djärvare
politik. I dec. s. å. marscherade regeringstrupper in
i Azerbejdjan, vars kommunistregim därvid bröt
samman. Ghavams eget, nybildade parti
(demokratiska partiet) vann vid valen i jan. 1947
betydande majoritet, men när parlamentet samlades
i aug. s. å., angreps han häftigt av
nationalisterna, bland vilka M. Mossadeq hade framträtt
som en av de främsta ledarna. Nationalisterna
fingo övertag i parlamentet; en överväldigande
majoritet vägrade att ratificera ryssavtalet,
vilket därmed blev ogiltigt. Parlamentet krävde
vidare revision av royalty-överenskommelsen med
Anglo-Iranian Oil Co. Under krigsåren hade
oljeproduktionen i P. starkt ökats, och den fortsatte
att stiga efter kriget. Det stora oljeraffinaderiet
i Abadan hade utvidgats till en av världens
största anläggningar i sitt slag. 1948 fördes
långvariga förhandlingar mellan Anglo-Iranian Oil
Co. och P. om tilläggsbestämmelser till 1933 års
avtal, och i juli 1949 undertecknades en
provisorisk överenskommelse, vars ikraftträdande dock
berodde på parlamentet. — Ehuru utrikespolitiken
och koncessionsfrågorna stodo i förgrunden
under dessa första efterkrigsår, ägnade en liten
krets av framsynta politiker med schahens stöd
dock uppmärksamhet även åt de sociala
proble
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
