- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 17. Payer - Rialto /
277-278

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Platen, 1. Baltzar von - Platen, 2. Baltzar von - Platen, 3. Baltzar von - Platen-Hallermund, August von - Platereskstil - Platina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

Platen-Hallermund—Platina

278

ning, vilket kom att bilda utgångspunkten för
1812 års allmänna beväringsinrättning. P. kom
genast på god fot med kronprins Karl Johan,
vars utrikespolitik han varmt försvarade. 1827
blev P. chef för storamiralsämbetets tredje avd.,
varigenom hela rikets kanalväsen kom under hans
ledning. S. å. lät han, ehuru motvilligt, förmå sig
att åtaga sig den krävande posten som Norges
riksståthållare. Som sådan uppkallade han emot
sig den norska folkstämningen, då han 1828 enl.
konungens order med vapenmakt hindrade
firandet av den 17 maj. Innan läget ännu klarnat, avled
P., knäckt genom en övermänsklig arbetsbörda;
hans stoft gravsattes vid Motala invid kanalen.
P:s staty, modellerad av Chr. Eriksson, restes
1922 i Motala, vilken ort han grundlagt. — Litt.:
G. Ekström, ”B. v. P. och Göta kanal” (1938).

2) B a 11 z a r Julius Ernst von P., den föreg:s
son, greve, sjömilitär, politiker (1804—75). Han
tjänstgjorde i unga år till sjöss i såväl
handels-som örlogsflottan, från vilken sistnämnda han tog
avsked 1838. Därefter ägnade sig P. åt enskilda
företag — bl. a. Göta kanalbolag och Motala
verkstad. Som liberal oppositionsman deltog P.
särskilt i 1840—41 års riksdag och utvecklade där
sin faders planer i fråga om sjöförsvaret. 1849
kallades P. till sjöminister och framlade som
sådan ett förslag till flottans ombildning, vilket gick
ut på slopande i huvudsak av de sjögående
fartygen och tyngdpunktens förläggande till
skärgårdsflottan. Då P:s åsikter ej vunno riksdagens
bifall, avgick han som sjöminister (1852). Till
denna post återvände han 1862 efter att 1857—61
ha varit svensk-norsk minister i London. P.
lyckades 1866 genomdriva flottans uppdelning och
skärgårdsartilleriets inrättande men avgick som
sjöminister s. å. Genom P:s försorg inrättades
Sjökrigsskolan (1866). Han var utrikesminister 1871
—72, led. av F. K. 1866—73.

3) Baltzar Carl von P., ingenjör,
uppfinnare (f. 1898 24/a), utexaminerad från Tekniska
högsk. i Stockholm 1922. Redan under studietiden
uppfann P. jämte C. G. Munters en ny metod
för åstadkommandet av låga temp., det s. k.
Pla-ten-Munters’ kylsystem. För exploatering av
denna uppfinning bildades 1923 Platen-Munters’
Re-frigerating System ab. Från P:s
privatlaboratorium i Stockholm ha utgått bl. a. det s. k.
Glesumsystemet, dessutom en automatisk
bländare för luft och gengas samt en metod för
vattenrening, grundad på destillation vid en temp.,
överstigande vattnets kritiska temp.

Pläten-HaJlermund [-mont], August von,
tysk författare (1796—1835). Han var officer,
deltog i kriget mot Frankrike 1815, studerade
filosofi, språk m. m. i Würzburg och Erlangen.
1824 besökte han Venedig, var från 1826 nästan
oavbrutet på resor i Italien och dog i Syrakusa.
— P. debuterade med diktsamlingarna
”Ghase-len” (1821), ”Lyrische Blätter” och ”Neue
Gha-selen” (1823), skrev några ironiska och kvicka
lustspel, ”Der gläserne Pantoffel” (1824), ”Der
Schatz des Rhampsinit” (1828), med
Tiecksko-medier som mönster, ”Die verhängnisvolle Gabel”
(1826) och ”Der romantische CEdipus” (1829)

efter den av Aristofanes i ”Grodorna” givna
formen; P. ej blott satiriserade litterär urartning
utan angrep också den politiska reaktionen och
gav fulländat poetiskt uttryck åt sin strängt
ideella uppfattning av skaldens kall. Av hans övriga
större verk märkas dramat ”Die Liga von
Cam-brai” (1833) och sagoeposet ”Die Abbasiden”
(1834). Betydelsefullast äro hans dikter
(”Gedich-te”, 1828, m. fl.), av vilka blott de lidelsefulla
”Polenlieder” och
några ballader vunnit
popularitet. Han
behärskade virtuost en
mängd olikartade
former, orientaliska,
romanska och antika,
men saknade
omedelbarhet och förmåga
att uppleva, han
isolerades allt mer och mer,
hans främlingsskap i
och motvilja mot
samtiden stegrades med
åren till världsförakt.
— P:s samlade verk

äro utg. av M. Koch och E. Petzet i 12 bd,
(1910), hans dagböcker i 2 bd (1896—1900), hans
brevväxling i 4 bd (1911—31). Monogr. av R.
Schlösser (2 bd, 1910—13).

Platere’skstil (sp. estilo plateresco, av platero,
silversmed), en av gotiska, moriska och
renässansmotiv sammansatt dekorationsstil, som förekom i
Spanien på 1500-talet inom arkitektur och
konsthantverk. Den detaljrika p. påminner om noggrant
utarbetad ornamentik på föremål av ädel metall.

Platina (av sp. plata, silver), metalliskt
grundämne, vars kemiska förhållanden
noggrannare utreddes först av den svenske
kemisten H. T. Scheffer 1752. Redan långt tidigare
hade p. emellertid observerats och även före
Scheffer bestämts som ny metall. I Colombia
synas européerna ha iakttagit p. bland vaskguld
redan i mitten av 1500-talet. Därifrån fördes prov
av p. på 1740-talet till Europa. De viktigaste
förekomsterna av p. äro dels i basiska och
ultra-basiska bergarter (särskilt peridotit och
pyroxe-nit) jämte ur dessa genom magmatisk
differen-tiation bildade sulfidmalmer, dels i ur dessa
primära fyndigheter framgångna lösa sand- och
grusavlagringar. P. uppträder i naturen dels g
e-digen, vanl. legerad med andra platinametaller
och järn, dels (i sulfidmalmerna) som arseniden
sperrylit , Pt Asa, och sulfarseniden c o o p
e-rit, Pt (As, S)’, el. som beståndsdel i magnetkis,
pentlandit och (nickelhaltig) svavelkis. 1819
upptäcktes p. i Ural, och sedan utvinning av p. ur
vaskmalm där 1824 kommit i gång, lämnade
Ryssland ända till början av i:a världskriget 90—
95 °/o av världsproduktionen av p. 1920—23 var
Colombia den främsta producenten av p.
Emellertid uppträdde nya konkurrenter på
p.-markna-den. Canada erhåller p. som en viktig biprodukt
vid nickelproduktionen i Sudburydistriktet, och
1915 började utvinningen i stor skala. 1924—25
började produktion av p. i Sydafrika i Transvaal

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffq/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free