Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Plotinos - Ploug, Carl - Plovdiv (Filippopel) - Pluggskivling - Plumage - Plumbaginaceae - Plumbat - Plumbum - Plumer, Herbert - Plumpudding - Plunging (kilning) - Plural - Plurale tantum - Pluralis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
Ploug—Pluralis
296
Förutom där anförd litt.: P. J. Jensen, ”Plotin”
(1948).
Ploug [plåu], Carl Parmo, dansk författare
och politiker (1813—94). Han blev student 1829,
studerade språk och historia men tog ingen
äm-betsexamen. P. kom tidigt att spela en roll bland
tidens liberala studenter som talare och
författare av visor och komedier. 1839 blev P.
medarbetare i Fædrelandet och var 1841—81 dess red.
Han tillhörde från början det nationalliberala
partiet och kämpade för dess idéer med glänsande
journalistisk och oratorisk begåvning.
Huvudpunkterna i P:s
politik voro
genomförandet av Eiderstaten
genom Slesvigs nära
anknytning till Danmark
samt skandinavismen.
För denna blev han
den egentlige ledaren
från studentmötena
1843 och 1845 till de
ihärdiga försöken på
1850- och 1860-talen
att skapa en
skandinavisk allians. — P.
tog i övrigt ledande
del i dansk politik
un
der ett halvt årh., var en av ledarna för
marsrörelsen 1848, medlem av grundlagsstiftande
riksförsamlingen 1848—49, av folketinget 1854—57
och med få avbrott av landstinget 1859—90.
Under årens lopp avlägsnade han sig mer och mer
från bondevännerna, och efter fredsslutet 1864,
som betydde en fruktansvärd missräkning för
P:s skandinaviska och eiderdanska politik,
arbetade han på en reviderad grundlag med
konservativa garantier. Han tog också bestämd ställning
mot den förenade vänsterns hopp om
folketings-parlamentarism och tillhörde under sina senare
år högern.
P:s lyriska diktning (”En samling viser og
vers”, under pseud. Povl Rytter, 1847, ”Samlede
digte”, 1862, m. fl. samlingar) står i nära
anknytning till hans politiska verksamhet; i sina
tillfällighetsdikter, fosterländska sånger och
stridssånger fann han kraftiga och slående
uttryck för ögonblickets stämningar, och många
av dem ha ingått i litteraturen, ss. ”Længe var
Nordens herlige stamme”. Hans produktion
omfattar dock även en rad karaktärsfulla berättande
dikter och en innerligt manlig erotisk diktning. —
Litt.: Hother Ploug (P:s son), ”Carl P. 1. 1813
—48” (1905)-
Plovdiv [plå’vdif] (F i 1 i p p o p e 1),
Bulgariens näst största stad, på ömse sidor om den
därifrån segelbara Marica; c:a 125,000 inv. Gr.
av Filip II av Makedonien och blomstrade särsk.
under romerska kejsartiden som huvudstad
(Filip-popolis) i prov. Trakien. P. ligger vid järnvägen
Sofia—Istanbul och är den bördiga Maricaslättens
kommersiella centrum.
Pluggskivling, svampsläktet Paxillus av fam.
Agaricaceae, vars arter utmärkas av långt
nedlöpande, från hatten lätt lösbara skivor. Vanlig
p. (P. involutus) har rostfärgad hatt med luden,
i början inrullad kant; är ofarlig men knappast
smaklig.
Plumage [plymäz,5], fr. (försvenskning p 1
y-m ä s c h), av strutsens dunf j ädrar förfärdigad
hattprydnad på uniformshattar, i Sverige buren
av de högsta civila ämbetsmännen.
Plumbaginäceae, fam. bland sympetalerna;
bortåt 300 arter. Dithörande örter el. buskar växa
vanl. på saltstäpper och havsstränder. De ha enkla,
hela blad och strålformigt byggda, femtaliga,
två-könade blommor. I Sverige finnas två släkten:
Arme r ia, gräsnejlika (se bild vid d. o.), och
Statice (Limonium), m a r r i s p. Det senare, som
har breda, i rosett ställda blad och i axlika
knippen sittande, små, vanl. violetta blommor, har två
sällsynta arter vid västkusten. Flera arter med
eternellartade blommor odlas som prydnadsväxter,
vanligast 5". sinuata (från Medelhavsländerna).
Släktet Plumbago, b 1 y r o t, företrädesvis i
varma länder, har strödda blad. P. capensis, med
vackra, blå blommor, odlas ofta som krukväxt.
Plumbät, se Blyföreningar.
Plu’mbum, lat., bly.
Plumer [plö’ma], Herbert Charles
Ons-low, Viscount P., brittisk fältmarskalk (1857—
1932). Han deltog med utmärkelse i boerkriget
1899—1902 och blev efter detta generalmajor.
Under 1 :a världskriget var P. från maj 1915 chef
för 2:a armén i Flandern och vann juni 1917
segern vid Messines. Nov. 1917—mars 1918 var
han chef för de engelska trupper, vilka sändes
till italienarnas understöd efter deras nederlag
vid Caporetto, och återtog därefter befälet över
2:a armén. Efter krigets slut blev P. pär, fick
en nationalbelöning av 30,000 pd st. och blev
fältmarskalk 1919. 1919—24 var han guvernör på
Malta och 1925—29 High Commissioner i
Palestina.
Plumpudding [eng. utt. pla’mpo’dijj] (av
eng. plum, russin), engelsk nationalrätt, som
be-redes till julen. Den innehåller russin, korinter,
nj urtal g, ägg och rivet bröd. Serveras med
brinnande sås.
Plunging [pla’nd3iü] (eng., av plunge, störta,
dyka) (sv. kilning), tävlingsform i konstsim,
där deltagare efter stående huvudhopp från fast
planka utan några påskjutande rörelser skall glida
framåt i vattnet längsta möjliga sträcka.
Plüral, se Pluralis.
Pluräle ta’ntum, lat., se Pluralis.
Pluralis (lat. pluralis, näml. nu’merus), flertal,
gemensamt namn på ett visst antal former inom
nominal- och verbal böj ningen, vilka beteckna ett
flertal. Flertalsbegreppet uttryckes i de
indo-europeiska språken mestadels med särskilda
system av ändelser, olika för olika kasus, genus,
personer, tempus och modus. I modern svenska
indelas substantiven i fem grupper (deklinationer)
alltefter pluraländelsen: 1) gat-or, 2) by-ar, 3)
park-er, fött-er, ko-r, 4) rike-n, ög-on, 5) ingen
ändelse, horn, män’, andra pluraländelser äro
adjektivens -a (god-a), verbens -a, -0 (vi bind-a,
bund-o) m. fl. Främst av betydelseskäl sakna vissa
substantiv p., t. ex. kärlek, luft, medan andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
