Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polisväsen - Politbyrån - Politesse - Politi - Politices magister - Politieborgmästare - Politik - Politiken - Politiken (dansk tidning) - Politiker - Politimål - Politisera - Politisk - Politiska flyktingar - Politiska förbrytelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361 Politbyrån—Politiska förbrytelser 362
och verksamhet regleras i Sverige huvudsaki. av
lagen 6/e 1925 om p. i riket (polislagen)
med däri 1932 och 1948 vidtagna betydelsefulla
ändringar, k. k. 16/a 1932 ang. stats- och
reservpolisen samt allmän polisinstruktion 4A 1948 och
polisreglemente s. d.
Riket är indelat i polisdistrikt, varvid
varje stad och efter 1864 tillkommen köping samt
på landet landsfiskalsdistrikt el. del därav utgör
ett polisdistrikt med skyldighet att självt sörja
för sitt p. För landstingsområde kan till
förstärkning av ordningspolisverksamheten inom
området anställas särskilda polismän. Vissa
polisdistrikt ha särskilda förpliktelser, och Konungen
kan ålägga distrikt att hålla polispersonal för
hela rikets behov. Så har skett för pass- och
gränskontroll (pass- och gränspolis) i
vissa hamn- och gränsorter (Stockholm, Göteborg,
Malmö, Trelleborg, Charlottenberg m. fl.) samt
för vissa speciella uppgifter (t. ex. Statens
polisskola och Statens kriminaltekniska anstalt).
Städer med minst 10,000 inv. samt i vissa fall även
annan stad skola ha en polisstyrka av sådan
storlek, att vid tillfälligt behov av polisförstärkning
å annan ort personal (reservpolismän) kan
avdelas för ändamålet. I stad, som skall hålla
reservpolismän (reservpolisstad), skall
finnas kriminalpolisavd. Konungen kan förordna,
att viss polispersonal i reservpolisstad huvudsaki.
skall avses för tjänstgöring utom staden som
statspolis. Vissa större och medelstora städer
ha förutom ordningspolis- och kriminalpolisavd.
särskilda avd. huvudsaki. för
handräckningsären-den och ärenden av social natur, ss.
delgivnings-och* mantalsskrivningsärenden, fattigvårds- och
alkoholistärenden samt efterspaning av försvunna
personer (o r d onnan s p o 1 i s- el.
centralpolisavdelning).
Konungen i statsrådet är rikets högsta p
0-lismyndighet, och polisärendena
handläggas i Inrikesdep. Högsta polismyndighet i
Stockholm är överståthållarämbetet och i länen
länsstyrelsen, under vilken landsfogden i egenskap av
länspolischef har ansvaret för och
ledningen av p. Polischef är i stad med p
o-lismästare denne och i annat polisdistrikt
distriktsåklagaren (stads- el. landsfiskal). I
Stockholm lyder polismästaren direkt under
överståthållarämbetet och i vissa andra städer
direkt under länsstyrelsen. Polismyndighet är i
stad med poliskammare vanl. denna, eljest
polischefen i orten. Poliskammare finnes, med
något undantag, i alla städer med polismästare,
vilken då i allm. är ensam led. av kammaren.
I städer och vissa köpingar utgöres
polispersonalen av polismän i olika grader
(kommissarie, överkonstapel, konstapel, polissyster) och
på landet av fjärdingsmän (polismän). På
landet kan för upprätthållandet av ordningen vid
enstaka tillfällen anställas ordningsmän.
För polisbevakning i annan ordning, än
polislagen föreskriver, kan förordnas
ordningsvakt. I de största städerna finnas dessutom
vissa särskilda polistj änstemän
(polisintendent, polissekreterare, polisnotarie).
Fjär
dingsmän väljas av kommunalrepresentationen,
övriga ord. betattningshavare (utom vissa högre
polistjänstemän), ävensom e. befattningshavare,
anställda vid p. sedan minst 2 år, förordnas och
entledigas av länsstyrelsen, resp,
överståthållarämbetet, medan annan e. personal antages och
entledigas av polischefen.
I kommun, som utgör eget polisdistrikt, kan
kommunalrepresentationen tillsätta
polisnämnd med huvudsaklig uppgift att handha
distriktets ekonomiska angelägenheter. Den
disciplinära bestraffningsrätten utövas av
polischefen och ett för landstingsområde el. stad, som
ej deltager i landsting, utsett p o 1 i s k o 11
e-g i u m med 4 led., av vilka ordf, förordnas
av Konungen och de övriga väljas av
vederbörande landsting, resp, stadsfullmäktige.
Politbyrån (ry. Politbjuro), förk. av Politiska
byrån, formellt ett utskott av ryska
kommunistiska partiets centralkommitté. P. fick under
Sta-lins tid en utomordentligt stor makt och var
praktiskt taget Sovjetunionens verkliga regering.
1952 uppgick P. i ett nytt partipresidium.
Motsvarande institution förekommer även i flera
andra länder.
Politesse [-tä’s], fr., belevenhet, artighet.
Politi (av grek, politeia, statsförvaltning),
äldre beteckning på statens inre förvaltning till
förekommande av skada och beredande av skydd
åt individ och samhälle. — Da. politi, även
polis (väsen).
Politices magi’ster, se Statsvetenskaplig
examen.
Politieborgmästare [-li’tsia-], se Borgmästare.
Politik (av grek. politiko’s, angående stat),
urspr. läran om staten och statens styrelse.
Numera betecknar p. dels en verksamhet med syfte
att ge riktning åt statslivet inåt (inrikespolitik,
socialpolitik m. m.) och utåt (utrikespolitik,
kolonialpolitik m. m.), dels enskilda personers och
gruppers (särsk. partiers) strävanden att
bemäk-tiga sig el. influera på statsmakten.
Politiken, se Folkets Dagblad.
Politfken, dansk tidning, som utkommer i
Köpenhamn sedan 1 okt. 1884. P. har varit
organ för den radikala vänstern och tidtals
intagit en ledande ställning i pressen. Redaktörer
ha varit V. Hörup (1884—1901), E. Brändes
(1901—04), H. Cavling (1904—27), O. Rode
(1927—33) och V. Koppel (i933—37); nuv.
chefred, äro Niels Hasager sedan 1937, Poul
Graae sedan 1941 och Hakon Stephensen sedan
1946.
Politiker, person, som ägnar sig åt politiken.
Politimål, se Ekonomimål.
Politisera, driva politik, kannstöpa.
Politisk, adj. till politik; stats-.
Politiska flyktingar, se Asylrätt.
Politiska förbrytelser, förbrytelser, där
gärningsmannen letts av politiska motiv. — För
svensk rätt gäller enl. lag 4/a 1913, att
utlämning ej må ske för p. Innefattar gärning, för
vilken utlämning begäres, tillika brott av icke
politisk beskaffenhet, prövar Högsta domstolen
med hänsyn till omständigheterna, om utlämning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
