Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psaltaren (Psalmerna) - Psalterion - Psamma - Psammetik - Psammit - Psefit - Pseud- - Pseudartros - Pseudo- - Pseudodipteros - Pseudo-isidoriska dekretalerna - Pseudoklassisk - Pseudoklementinerna - Pseudoleukemi - Pseudomonas - Pseudomorfos - Pseudonym - Pseudoperipteros - Pseudopodium - Pseudosuchia - Pseudotsuga - Pseudotuberkulos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
551
Psaltaren—Pseudotuberkulos
552
Psaltaren [sa’l-] (Psalmerna), G. T:s
sång- och bönbok. Det grekiska psaltérion, som är
bokens namn i Septuaginta, är eg. ett
stränginstrument av harpform, sedan en samling därtill
sjungna sånger. P. visar, hur såväl sorgen som
glädjen driver den fromme närmare Gud. I nöden
flyr han till Gud och söker hjälp; då han blivit
hulpen, fylles hans sj äl av tacksamhet, och när han
besinnar Guds godhet och härlighet, brister han
ut i jubel. Då lidandet tillfogats av fiender, kan
psalmisten bedja om hämnd över dessa, men vanl.
tolkas lidandet som uttryck för gudomligt misshag
på grund av synd, och den lidande ber då
framför allt om syndaförlåtelse. Blir han hulpen,
tackar han Gud i en tacksägelsesång. En annan grupp
av psalmer äro hymnerna, som prisa Guds
väldiga makt och stora godhet. P. innehåller 150
psalmer, av vilka de flesta äro skrivna efter den
babyloniska fångenskapen. Enl. överskrifterna äro
73 psalmer skrivna av David, en av Mose och
två av Salomo etc., men dessa uppgifter äro ej
tillförlitliga.
Psaltérion [sal-], grek. (lat. psaltérium),
instrumentet psaltare (se d. o. och Psaltaren).
Psa’mma, bot., se Sandrör.
Psammetik, se Egypten, sp. 319.
Psammit (av grek. psa’mmos, sand), geol.,
sedimentbergart, bildad av sand.
Psefit (av grek, psèfos, kiselsten), geol.,
sedimentbergart, bildad av grövre brottstycken, t. ex.
breccia, konglomerat.
Pséud-, falsk, oäkta; som föreges vara.
Pséudartros [-å’s], falsk ledgång, uppkommer
efter benbrott, om benändarna icke på normalt
sätt växa samman. P. kan medföra betydliga
olägenheter, ev. invaliditet, t. ex. så att den skadade
ej kan stöda på benet. Genom kirurgiska ingrepp
kan man i de flesta fall återställa skelettdelens
fulla brukbarhet.
Pséudo-, falsk, oäkta; som föreges vara.
Pséudodi’pteros, oäkta dipteraltempel med
endast en rad kolonner runt cellabyggnaden men på
så stort avstånd från cellaväggen, att det ger
intryck av att vara ett dipteraltempel; flera av de
äldsta doriska templen i Selinunt tillh. denna typ.
Pséudo-isidöriska dekretälerna, vanl. en omkr.
850 trol. i kyrkoprovinsen Reims tillkommen
samling av förfalskade kyrkorättsliga urkunder, som
åsyftade att hävda biskoparnas frihet såväl
gentemot de världsliga myndigheterna som mot
metro-politema och provinsialsynoderna. Samlingen
bestod av fyra olika grupper: 1) den största
ur-kundssamlingen, vars författare kallade sig I s
i-dor Mercator och som utgjordes av med
äldre konsiliebeslut och citat från kyrkofäderna
samt romerska rätten uppblandade, förfalskade
påvebrev, 2) en förfalskad bearbetning av den
gamla samlingen Collectio canonum Hispana, 3)
de s. k. Capitula Angilrami, en samling dels äkta,
dels oäkta synodbeslut och biskopsdekret, 4) den
s. k. Benedictzis Levita, en systematisk, till största
delen förfalskad samling kejsardekret om kyrkan.
Förfalskningarna påvisades först av
Magdeburg-centurierna och den reformerte teologen D.
Blon-del 1628. P. bidrogo att rotfästa påvedömets
me
deltida världsvälde. Kritisk uppl. av P. har
utgivits av P. Hinschius (1863). — Litt.: G.
Hart-mann, ”Der Primat des römischen Bischofs bei
Pseudo-Isidor” (1930).
Pséudokla’ssisk, den på klassiska mönster
fotade litterära riktningen i franska litteraturen
från mitten av 1600-talet.
Pséudoklementinerna, en apostelroman, vars
äldsta källor tillhöra 2:a årh. e. Kr. Den
framträder såsom minnen, upptecknade av
apostla-lärjungen Clemens (från Rom), och skildrar
hu-vudsakl. aposteln Petrus’ kamp med Simon Magus.
Pséüdoléukemi [-ke-], gemensam benämning
för sådana sjukdomar i den blodbildande
apparaten, som utan att förete mera påtagliga
förändringar av det strömmande blodet karakteriseras
av en förstoring av de blodkroppsbildande
körtelorganen (mjälte, lever, lymfkörtlar). Den
kanske vanligaste formen utgöres av den s. k. H 0 d
g-kins sjukdom el. lymfogranulomatosen.
Pséudomönas, bot., se Bakterios.
Pséüdomorfos [-å’s], mineralbildning med en
kristallbegränsning, som är ett annat minerals.
Urspr. har ett annat mineral förelegat, men detta
har förändrats, vanl. genom inverkan av
lösningar el. gaser.
Omvandlingspseudomor-f o s e r visa ett tydligt kemiskt samband med det
ursprungliga mineralet. I vissa dithörande fall,
hos s. k. p a r a m o r f o s e r (t. ex. grafit efter
diamant, kalkspat efter aragonit), bibehålies den
kvantitativa kemiska sammansättningen
oförändrad; i andra fall förlöper omvandlingen under
förlust (t. ex. gedigen koppar efter kuprit),
upptagande (t. ex. gips efter anhydrit) el. delvis
utbyte av beståndsdelar (t. ex. limonit efter
sva-velkis). Hos f ör t r ängnings p seudom o
r-f o s e r åter finnes inget kemiskt samband
bevarat med begynnelseledet (t. ex. hos gedigen
koppar efter aragonit). — Perimorfoser
och pleromorfoser äro s. k. indirekta p.
Hos de förstn. har kring en kristall en
främmande mineralsubstans avsatts, t. ex. kopparkis
kring falerts. Bortlöses hos perimorfosen den
härbärgerande kristallen, i ovannämnda exempel
falertsen, återstår ett avtryck av denna i den
pålagrade mineralsubstansen. Utfylles detta ofta
skålliknande avtryck med ny substans, erhålles en
pleromorfos.
Pseudonym, diktat författarnamn (t. ex.
Gustaf Frödings p. Hans Sax och A k s o n).
Pséüdoperfpteros, oäkta peripteraltempel, där
omgivande kolonner ersättas med halvkolonner.
Pséüdopo’dium. 1) (Bot.) Den mer el. mindre
förlängda, bladlösa stamtopp, som hos arter av
fam. sotmossor och vitmossor uppbär sporkapseln
och liknar kapselskaftet (seta) hos andra mossor.
— 2) (Zool.) Se Amöbor och Urdjur.
Pséudosüchia [-k-], en under senare delen
av triasperioden levande underordning av
krokodildjuren med ålderdomlig prägel. I
Stubensand-stein i Württemberg, förekommer av P.
Aetosau-rus ferratus, omkr. 80 cm lång.
Pséudotsüga, bot., se Douglasgran.
Pseudotuberkulos [-å’s], veter., en
bakteriesjukdom, som ger upphov till större och mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
