Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Psykologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
557
Psykologi
558
under 1800-talets första årtionden, och 3)
astronomien, vars avläsningsproblem ledde till
upptäckten av ”den personliga ekvationen”. — Enl.
de engelska empiristiska filosoferna kunna de
medvetna processerna analyseras i föreställningar och
lagarna för dessas kombinationer studeras
in-trospektivt. Här uppstod den s. k. a s s o c i
a-tionspsykologien i dess teoretiska
utformning, sedan övertagen och prövad
experimentellt av tyska psykologer, t. ex. W. Wundt.
Till ett psykologiskt system blev
associationslä-ran genom D. Hartley. I mots. till de engelska
associationisterna betonade Kant, att
perceptions-processen är en enhet, eftersom alla ingående
element organiseras av jaget genom
”appercep-tionens transcendentala enhet”. F. ö. anslöt han
sig till den gängse uppfattningen, att själslivet
kunde klyvas i tre skarpt åtskilda funktioner el.
förmögenheter: förnuft, känsla och vilja (”f ö
r-m ö g e n h e t s p s y k o 1 o g i”). I det följande
voro J. F. Herbarts och H. Lotzes insatser av
särskild betydelse. Inom fysiologien gjordes
under början och mitten av 1800-talet många
upptäckter i fråga om nervsystemets byggnad
och sinnesorganens funktion, vilka fingo stor
betydelse för en vetenskaplig p. 1826
formulerade t. ex. J. Müller sin berömda lag om
specifika sinnesenergier.
P. i modern, naturvetenskaplig mening kan
sägas ha uppstått i Tyskland omkr. 1860, då det
första rent experimentalpsykologiska arbetet, G.
T. Fechners ”Elemente der Psychophysik”
utkom. Under de närmast följ, årtiondena utgjorde
psykofysiken ett av p:s viktigaste
forskningsområden. — Ett av den experimentella p:s
inflytelserikaste namn är Wilhelm Wundt, som 1879
grundade det första psykologiska laboratoriet i
Leipzig. Han betonade, att p:s föremål är
med-vetenhetsinnehållen och att forskningsmetoden
måste vara introspektiv men på samma gång
experimentell. Hans mål var att analysera
upplevelserna i enkla element och att med hjälp
därav förklara uppkomsten av de större
helheterna. I Amerika intresserade sig flertalet
psykologer mera för individuella
skillnader än för det genomsnittliga, normala
själslivet. De voro också i regel mera intresserade
av de själsliga funktionerna än av
innehållen, strukturen. Början till denna utveckling
gjordes redan av W. James, men den amerikanska
funktionalismens egentliga grundare äro
filosofen J. Dewey och psykologen J. Angell. —
Wundts uppfattning blev tidigt föremål för
kritik även i Tyskland. Redan F. Brentano framhöll,
att p:s objekt borde vara de psykiska processerna,
akterna, icke innehållen. Han blev upphovsman
till en ny psykologisk riktning,
aktpsykologien, som vidare utvecklades av en grupp
psykologer, som ofta sammanfattas under
benämningen den österrikiska skolan: A.
Meinong, C. Stumpf, Th. Lipps, Ch. Ehrenfels
och V. Benussi. Av dessa införde Stumpf
den av Husserl beskrivna f en om eno 1 ogi
s-k a metoden i p.: introspektiv iakttagelse i
förening med omedelbar, icke analyserande deskrip-
tion. 1890 framlade Ehrenfels sin lära om
gestaltkvaliteter, vilken senare utformades
vidare av Meinong och H. Cornelius. I striden
mellan akt-p. och innehålls-p. skedde en
utjämning med forskare som O. Kiilpe, S. Witasek
och A. Messer.
Under 1900-talets första årtionden uppstod en
rad nya psykologiska riktningar. Särsk. i
Amerika var man otillfredsställd med den
introspek-tiva p., som icke ansågs ge tillräcklig
vetenskaplig säkerhet. Man önskade en objektiv p.
Djur-p. gav möjligheter till en sådan. Nya
impulser tillfördes denna genom den ryska r
e-flexologien, företrädd av fysiologerna I.
Sechenov, I. Pavlov ocli V. Bechterev. Dessa
sökte analysera beteendet i enkla reflexer.
Begreppet ”betingad reflex” har sedan spelat stor
roll inom p., särsk. inom den riktning, som
kallas behaviorismen, uppkommen då J. . B.
Watson 1913 framlade den uppfattningen, att
p:s föremål ej borde vara upplevelserna utan
beteendet, att p. borde undvika introspektiva
begrepp och i stället beskriva sina iakttagelser i
termerna retning och svar. Bland behaviorismens
främsta förespråkare märkas E. Holt, E. Tolman,
K. Lashley, A. Weiss, W. Hunter, B. Skinner
och C. Hull. — Genom ett arbete av M.
Wert-heimer 1912 formulerades programmet för den
gestaltpsykologiska skolan i Tyskland,
som opponerade mot Wundts associationistiska
och atomistiska uppfattning av
medvetenhetspro-cesserna (se Gestal tpsykologi). — Den
österrikiske läkaren S. Freud publicerade 1900 ett
arbete, som markerar början av den
psykoanalytiska riktningen (se Psykoanalys). — Ett
antal andra skolbildningar erinra om
psykoanalysen däruti, att de opponera mot den mekanistiska
uppfattningen och utgå från en dynamisk
tolkning av beteendet. Äldst är W. McDougalls h o
r-miska p., först formulerad 1908. Som primära
drivkrafter räknade McDougall med ett antal
instinkter, var och en förbunden med en
karakteristisk känsla, sentiment. — En o r g a n i
s-m i s k p., som betonar helhetskaraktären hos
organismens funktioner, har framställts av bl. a.
A. Meyer, G. Coghill, K. Goldstein och J.
Kantor. — Delvis under inflytande av tysk
vitalis-tisk filosofi (W. Dilthey) ha en p e r s o n a 1 i
s-t i s k p. (W. Stern och G. Allport) och en
”förstående” p. (F. Krueger och E.
Spränger) utformats. Enl. sistn. uppfattning räcker ej
en på elementaranalys grundad ”förklaring”; den
väsentliga metoden måste vara ett ”förstående”,
som omfattar organismens mål och värden. —
Karakteristiskt för 1940-talets p. har framför
allt varit, att motsättningen mellan
skolbildningarna minskats.
Alltsedan Wundt har den
experimentella p. utgjort kärnan inom p., och numera har
den experimentella metoden synnerligen stort
till-lämpningsområde. —
Intelligensforskningen har sedan Binets tid nått en stark
utveckling med forskare som L. Terman, R. Pintner,
D. Paterson, F. Kuhlman, C. Spearman, S. Otis,
S. Portheus, L. Thurstone och D. Wechsler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
