Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pyreneiska halvön, Iberiska halvön, Spanska halvön - Förhistoria - Pyrenomycetes - Pyrethrum - Pyrheliometer - Pyridin - Pyriflegethon - Pyrimidin - Pyrit - Pyrmont, Bad - Pyrning - Pyrochroit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
601
Pyrenomycetes—Pyrochroit
602
inom t. ex. Frankrike, då nedisningar inom P.
endast förekommit inom begränsade bergmassiv
och blott på stora höjder. P. under paleolitisk
tid kan uppdelas i två huvudområden, det
kanta-briska i n. på gränsen till nuv. Frankrike och
den övriga delen av P. Det kantabriska områdets
paleolitiska kultur stod den franska mycket nära
icke blott i fråga om sättet att välja boplatser
och redskapsinventarium utan också i fråga om
kult och magi, framför allt i den form, vari dessa
yttringar framträdde i den paleolitiska konsten,
särsk. bekant genom grottan Altamira i trakten
av Santander. Inom den övriga delen av P. var
under paleolitisk tid kontakten med Afrika särsk.
påtaglig. — P:s roll som inkörsport för
kulturströmningar gjorde sig särsk. märkbar vid den
senaste istidens (Würm) slut, då capsienkulturen,
en nordafrikansk variant av aurignacien, genom
P. spred sig norrut och bildade en av
huvudkomponenterna i Europas mesolitiska kultur.
Man antar, att det varit klimatförändringen vid
den senaste istidens slut, som drivit människorna
att överge de nordafrikanska boplatserna och söka
mera tempererade områden. Samtidigt utbildades
inom Kantabrien azilienkulturen ur den
degenererade senmagdalénien, den franco-kantabriska
konsten upphörde och efterträddes inom såväl
azilien som capsien av en enkel, geometrisk, ristad
el. målad dekor. Asturienkulturen i n. Spanien
och s. v. Frankrike var en annan särpräglad
meso-litisk kultur. Under yngre stenåldern
(3000—2000 f. Kr.) kan P. indelas i 4
huvudprovinser: den centralpyreneiska kulturen, som
kännetecknas av klockbägarkultur, den portugisiska
megalitkulturen, karakteriserad av megalitgravar,
fint bearbetade flintredskap, dekorerade
kalkstens-cylindrar och skifferplattor och simpel keramik,
almeriakulturen i s. ö. med stadsbebyggelse, i
klippan inhuggna gravkammare, riklig användning
av koppar och odekorerad keramik samt slutl.
den baskisk-katalanska megalitkulturen, som
framträdde först i fullt utvecklad metalltid och
som kan
betecknas som
en blandkultur
med element
hämtade från
de övriga.
Både megalitkulturen och
klock-bägarkul turen
ha varit av
stor betydelse
för den
väst-och centraleuropeiska kulturutvecklingen. —
Av speciellt
intresse är den
s. k.
levantins-ka konsten i ö.
Spanien, som
utgöres av
mycket naturalistiska scener,
må
”La Dama de Elche”, den bästa
och mest bekanta produkten av den
”iberiska” konsten. Se även bilder
å pl. vid sp. S97.
lade genomgående i litet format på klippväggar
intill branta stup. Dessa sällmålningar under bar
himmel torde härstamma från mesolitisk och
neo-litisk tid men äro ännu icke säkert daterade. —
P:s bronsålderskultur utgöres dels av
lokala utvecklingar ur neoliticums kopparförande
kulturer, dels av från Mellaneuropa kommande
strömningar, ev. t. o. m. invandring av den s. k.
Urnenfelder-kulturen i n. delen av halvön. Även
den mellaneuropeiska hallstattkulturen har
efterlämnat spår framför allt inom n. P. och utgör
där den äldsta j ärnåldern. Inom ö. och s.
Spanien utvecklades omkr. 500 f. Kr. under
grekiskt och feniciskt inflytande den särpräglade
iberiska kulturen med rikt dekorerad keramik och
högklassiga stenskulpturer. Inom P:s ö. och s.
delar satte i fortsättningen grekiska (Tartessos,
Ampurias), feniciska och romerska (Mérida,
Saguntum) kolonier sin prägel på
kulturutvecklingen, i n. införde invandrande keltiska stammar
La Tène-kulturen, som gick under, då P.
införlivades med det romerska väldet.
Litt.: O. Maull, ”Länderkunde von Südeuropa”
(1929); H. Lautensach, ”Spanien und Portugal”
(i ”Handbuch der geogr. Wissenschaft”, 1931).
Pyrenomycetes, bot., se Kärnsvampar.
Pyre’thrum, bot., se Insektpulver.
Pyrheliomèter, se Aktinometer.
Pyridin (av grek, pyr, eld), en organisk,
he-terocyklisk bas, C5H5N, som förekommer i
sten-kolstjära o. a. torrdestillationsprodukter.
Struk-urformeln är:
H H
H H
P. är en färglös, lättrörlig, starkt luktande,
vid 1150 kokande vätska. Den nyttjas bl. a. till
denaturering av sprit.
Pyrifle’gethon, grek, myt., se Flegethon.
Pyrimidin, en organisk, heterocyklisk bas,
innehållande två kväveatomer, C4H4N2,
H H
HCf ;N.
XN = C7
H
Pyrimidinderivat ingå i nukleinsyror.
Pyrit, miner., se Svavelkis.
Pyrmont, B a d P. [bä’t pirmå’nt], stad och
kurort i Niedersachsen i Tyskland, inom
Weser-bergland, 50 km s. v. om Hannover; c:a 20,000
inv. P. var huvudort i ett tyskt land, som till
1494 styrdes av egna grevar; förenades 1631 i
personalunion med Waldeck, blev 1807
fursten-döme och införlivades 1922 med Preussen. Slott
från 1600-talet och sedan gammalt bekanta
mineralkällor och gyttjebad.
Pyrning, se Garvning.
Pyrochroit [-k-], ett i friskt tillstånd färglöst
el. blåaktigt, hexagonalt kristalliserande mineral
av manganohydrat, Mn(OH)2, som låter klyva sig
i tunna blad. Utsatt för luftens inverkan,
oxideras p. och blir slutligen svart, starkt glänsande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
