Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Queenstown - Que faire? - Quelimane, Quilimane - Quellinus - Quelpart - Quem Deus perdere vult, dementat - Queneller - Quennerstedt, August - Quensel, släkt - Quensel, 1. Ulrik - Quensel, 2. Percy - Quensel, 3. Nils - Quensel, 4. Carl-Erik - Quensel, Isa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
635
Q ueensto wn—Quensel
636
Queenstown [kæi’nztaun], stad på Irland, se
Cobh.
Que faire? [ka fä’r], fr., vad är att göra?
Quelimane [kalima’na], Q u i 1 i m a n e,
hamnstad i Mogambique, vid en av Zambezis n.
myn-ningsarmar, 20 km från havet; c:a 135,000 inv.,
varav c:a 800 vita. Trakten är sumpig och osund
men har väldiga kokosodlingar. Q. har
flygstation och är utgångspunkt för en järnväg till
Mo-cuba (150 km).
Quellinus [kv-], nederländsk konstnärsfamilj
(1600—1700-talen), vars verksamhet på måleriets
cch dekorationens områden blev karakteristisk för
den utbildade barocken i n. Europa. Släktens mest
framstående medl. var Artus (Arnodus) Q.
(1609—68), en av barockens förnämsta
bildhuggare. Han utbildades i Rom under Duquesnoy,
verkade f. ö. i Antwerpen, där han utförde
kyrkliga skulpturer, men gjorde sitt förnämsta arbete
i Amsterdam, dit han kallades 1655 för att
utsmycka Stadshuset (kungl. slottet); jämte
bildverk i det inre, särsk. i den stora Rättssalen,
utförde han den präktiga relief framställningen på
ö. gaveln. Slutl. utsmyckade han det hertigliga
gravkoret i domkyrkan i Schleswig med bilder
av Fredrik III och hans gemål. Q. var också en
utmärkt porträttskulptör. — En yngre frände och
lärjunge till den sistn., Ar tus Q. d. y. (1625
—1700), utförde ståtliga skulpturer för katedralen
i Antwerpen m. m.
Quelpart [kæe’lpärt], koreanska Che-ju,
vulkanisk ö, omkr. 85 km s. om Koreas sydkust;
är väl skogsbeväxt och når mer än 1,000 m ö. h.;
1,850 km2, c:a 150,000 inv. Jord- och
skogsbruk, pärlfiske. Huvudort: Saishu (35,000 inv.).
Que’m De’us pe’rdere vult, deme’ntat [kv-],
lat., den Gud vill förgöra slår han med vansinne.
Quene’Iler [kan-] (fr. quenelles), små
klim-par av fin fisk- eller köttfärs. De användas vanl.
i soppor.
Quennerstedt [kve’n-], August Wilhelm,
zoolog och historiker (1837—1926), prof, i zoologi
i Lund 1880—1902. Q. följde Torell till
Spetsbergen 1858 och for
till Jan Mayen 1863.
Utom arbeten över
arktiska däggdj ur
behandlade Q. fåglarnas
muskulatur samt
infu-sionsdjur. På äldre
dagar ägnade sig Q.
åt ett uppmärksammat
författarskap och
ut-givningsarbete rörande
Karl XII och stora
nordiska kriget,
varibland må nämnas ”Ur
Carl XH:s lefnad” och
den värdefulla
sam
lingen ”Karolinska krigares dagböcker” (12 dir,
1901—18).
Quensel [kve’n-], svensk släkt, urspr. från
Hessen-Kassel.
1) Johan Ulrik Theodor Q., läkare (1863—
1934), med. dr i Lund 1894, prof, i patologi och
allmän hälsovårdslära vid Uppsala univ. 1902—
28, univ:s prorektor 1915—28. Q:s specialområde
blev alkoholismens patologi, där han utfört
grundläggande undersökningar (”Alkoholfrågan från
medicinsk synpunkt”, 2 bd, 1913). Q. var under
många år ordf, i Nationalföreningen mot
tuberkulos; på hans initiativ inrättades i Uppsala län
den första svenska tuberkulosdispensären. Från
1915 var Q. stadsfullmäktiges ordf, i Uppsala
och innehade talrika styrelseuppdrag.
2) P e r c y Dudgeon Q., geolog och petrograf
(f. 1881 8/»), fil. dr och doc. i Uppsala 1911,
prof, i mineralogi och petrografi vid Stockholms
högsk. 1914—48. Q. deltog 1907—09 i en exp. till
Patagonien och Eldslandet. I Sverige har Q.
utfört undersökningar över alkalina
eruptivberg-arter vid Almunge i Uppland samt tills, m. H.
Backlund kartlagt de västerbottniska fjällens
berggrund (skala 1:200,000, 1929). Sedan 1937
har Q. tills, m. sina lärjungar i ett flertal
uppsatser behandlat mineralen i pegmatitförekomsten
vid Varuträsk i Västerbotten. Vidsträckta
studieresor har Q. företagit i skilda delar av
jordklotet.
3) Nils Jakob Eberhard Q., ämbetsman (f.
1894 22/io). jur. kand. 1920, blev assessor i Svea
hovrätt 1928, byråchef för lagärenden i
Finans-dep. 1931, exp.-chef där 1933, statssekr. i
Kom-munikationsdep. 1934 och är sedan 1940 president
i Kammarrätten. Q. blev 1936 konsultativt statsråd
i Pehrsson-Bramstorps ministär och kvarstod 1936
—39 på denna post i P. A. Hanssons 2:a ministär
samt 1939—40 i den nationella samlingsregeringen.
I denna och följande socialdemokratiska regering
innehade han samma post 1943—51, varunder han
bl. a. handlade kyrkoärenden. Av erkänt stor
administrativ skicklighet, har Q. även varit led. av
ett flertal kommittéer och utredningar. Hans
avgång från statsrådsämbetet 31/io 1951 föregicks
av en häftig tidnings- och mötesagitation,
framkallad av hans inblandning i den s. k.
Kejne-affären.
4) Carl-Erik Q., brorson till Q. 1),
statistiker (f. 1907 ®/io), fil. dr och doc. vid Lunds univ.
1938, prof, i statistik där 1941. Q :s vetenskapliga
arbeten ha ursprungligen ägnats den teoretiska
statistiken men senare främst
befolkningsstatisti-ken, bl. a. i samband med 1935 och 1941 års
be-folkningsutredningar. För 1945 års
universitetsbe-redning har Q. utfört en omfattande
undersökning över de svenska studenternas sociala
ursprung och vidare utbildning m. m.
Quensel [kve’n-], Anna Lisa (I sa), f. Schultz,
operasångerska, sopran (f. 1905 21/s), debuterade
1929 på Vasateatern i Stockholm, 1934 vid Kungl.
teatern som Rosina i ”Barberaren i Sevilla” och
engagerades där efter sin stora framgång som
Susanna i ”Figaros bröllop”. Stor succé gjorde
hon som Despina i ”Cosi fan tutte” vid Fritz
Buschs gästspel 1940. Med sin skickligt
behandlade stämma och sitt temperaments fulla spel är
hon en stor tillgång för Operan. Hon gästspelade
med stor framgång vid Mozartfestspelen i
Glynde-bourne, England, 1951. — Under 1930-talet hade
Q. även flera filmroller, där hennes glada kome-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
