Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - R - Ra - Ra, raer - Ra el. Re - Raab - Raab, ätt - Raab, Hugo - Raabe, Wilhelm - Raahe - Rabalder - Rabarber - Rabat - Rabatt - Rabaud, Henri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
647
R—R abaud
648
Rär latinska alfabetets adertonde bokstav.
Det ursprungliga r-ljudet (t. ex. i latinet
el. i vårdat uppsvenskt uttal) är en
tonande, med tungspetsen bildad tremulant. Detta rätt
svårartikulerade ljud har nästan helt i danskan
och delvis i svenskan, tyskan och franskan
ersatts med en variant, tungrots-r el. ”skorrande”
r. Både tungspets- och tungrots-r förekomma
stundom (genom reduktion av vibrationernas
vidd och antal) mer el. mindre frikativt (så
normalt i sydengelskan, ofta i svenskan) samt
även tonlöst (t. ex. genom assimilation i fr.
quatre). Stavelsebildande r finnes i sanskrit,
tjeckiskan, serbokroatiskan och höres stundom i
svenskan (t. ex. Verner).
I lat. är R. (r.) förk. för bl. a. Romanus
(romare, romersk), recte (rätt), regnum
(regering), rex (konung), regina (drottning), regius,
-a, -um (kunglig).
I fysiken nyttjas r som beteckning för
röntgenenhet och Ä för gaskonstanten, som ingår
i gasernas allmänna tillståndsekvation. R är
internationell beteckning för Rcaumur samt å
ruck-tavlan i fickur förk. för fr. retard,
långsammare (eg. dröjsmål). _Som romerskt taltecken
betecknar R 80 och R 80,000. — På svenska
automobiler betecknar R Skaraborgs län.
Ra, kem. tecken för en atom radium.
Ra, r a e r, de stora sten-, grus- och
sandbankar, som sträcka sig genom östfold tvärs över
Oslofjorden vid Moss och Horten och därifrån
mot s. v. genom Vestfold fylke.
Ra el. Re, se Egypten, sp. 313 f.
Raab [räp], tyskt namn på staden Györ.
Raab [räb], ätt, urspr. från Tyskland,
friherr-lig I771,
Claes Fredrik Hugo R., frih., militär (1831
—81), underlöjtnant i Kalmar reg. 1850,
generalstabsofficer 1859, överste och chef för
Generalstaben 1873, generalmajor i armén 1877. R.
blev 1864 premierlöjtnant i danska armén,
deltog under kriget mot Preussen bl. a. i slaget vid
Dybböl och ledde som chef för 1 :a komp, av
kapten Aaröes strövkår expeditionen till Loit
Kirkeby. Efter återkomsten till Sverige var R.
lärare vid Krigsakad. 1865, Högre art.-lärov.
1866 och Krigshögsk. 1867—73. Han var led.
av ett flertal kommittéer, bl. a.
fälttjänstregl.-kommittén (sekr.) 1864 och kommittén för
granskning av härordningsförslaget 1873. Vid
1871 års urtima riksdag förordnades R. till
sekr. i försvarsutskottet och utarbetade 1872 det
förslag till organisation av svenska arméns
generalstab, som av riksdagen antogs 1873. R.
utgav bl. a. ”Kort sammanfattning af de vigtigaste
bestämmelserna rörande arméns organisation”
(1870). — Litt.: Elias Tiselius, ”H. R.” (1953).
Raabe [rä’ba], Wilhelm, tysk författare
(1831—1910), debuterade med berättelsen ”Die
Chronik der Sperlingsgasse” (1856), som
följdes av en mängd noveller och romaner, bl. a.
”Die Leute aus dem Walde” (1863), ”Der
Hungerpastor” (1864; sv. övers. 1914), ”Drei
Fe-dern” (1865), ”Abu Telfan” (1867), ”Der
Schüd-derump” (1870), ”Der Dräumling” (1872) och
”Alte Nester” (1880). R. var en av den tyska
psykologiska realismens mästare. Liksom Jean
Paul var han i stil och teknik subjektivt
oregelmässig och invecklad. Hans huvudpersoner
tillhöra oftast tillvarons styvbarn, vilkas öden han
följer med finaste och känsligaste förstående.
”Sämtliche Werke” utkommo 1913-—20 i 18 bd.
— Monogr. av F. Hartmann (1927), H.
Steg-mann och O. Kohlmeyer (båda 1931).
Raahe [rä’he], stad i Finland, se Brahestad.
Raba’lder, da., no., oväsen, bråk.
Raba’rber, Rhèum, släkte av fam.
Polygona-ceae. Hithörande omkr. 20 arter härstamma från
Asien och äro högvuxna, fleråriga örter med
stora, handnerviga, ofta flikiga blad, de flesta
samlade i rosett. Blomställningen är vanl. rikt
förgrenad och yvig. — Tidigast bekant i Europa
(redan under romerska kejsartiden) var R.
rha-ponticum, matrabarbern, som numera
allmänt odlas som matväxt. Ännu större
användning som sådan har R. undulatum. Det är de
syrliga bladskaften, som användas till saft, vin,
marmelad samt en del efterrätter. Den i Sv.
farmakopén nu upptagna rabarberroten (Rhizoma
rhei) erhålles från R. palmatum, var.
tanguti-cum. Numera exporteras den över kinesiska
hamnar, företrädesvis Shanghai (”kinesisk r.”).
R. ingår i många olika läkemedel; i ringa dos
verkar den adstringerande, i större avförande.
För sitt ståtliga utseende odlas flera arter, bl. a.
R. palmatum, som prydnadsväxter.
Rabät, eg. Ribath-el-fath, stad på Marockos
västkust, en av sultanens 4 residensstäder, säte
för den franske generalresidenten och den
franska central förvaltningen; c:a 162,600 inv. därav
40,000 européer. Tillv. av textil- och
lädervaror. R. har hamn, flygstation samt järnväg till
Casablanca (90 km), Fez och Tanger.
Raba’tt. 1) Avdrag från köpeskilling. Bland
olika slag av r. märkas: kassarabatt,
omsättnings-rabatt, då kundernas inköp uppgår till ett visst
årligt belopp, och r. för differentiering av
kundkretsen, t. ex. högre r. till grossister, lägre r.
till detaljister, nettopriser till privatpersoner.
2) Urspr. smal trädgårdssäng, som kantar ett
större trädgårdsland el. en gräsplan, numera även
regelbunden blomsterplantering längs
trädgårdsgång el. på gräsplan.
Rabaud [rabå’], Henri, fransk tonsättare
(1873—1949), elev vid konservatoriet i Paris av
bl. a. J. Massenet och efter G. Fauré dir. för
detta 1920—41. R. har gjort sig känd genom
bl. a. operorna ”La fille de Roland” (1904;
Stockholm 1915) och ”Mårouf, savetier de Caire”
(1914; Stockholm 1915), ett oratorium och en
psalm. Han har också komponerat två
symfonier, en symfonisk tondikt o. a. orkesterverk
samt kammarmusik och skrivit en violoncellskola.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
