Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reduktionsdelning, meios, mognadsdelning - Reduktionsdeputationen - Reduktionskollegium - Reduktionskommissionen - Reduktionsmaskin - Reduktionsmedel - Reduktionspotential - Reduplikation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
805
Reduktionsdeputationen—Reduplikation
806
j k l
Diagram över reduktionsdelning hos växter.
a leptoten, b zygoten, c pachyten, d diploten, e
diakines, f i:a metafas, g i:a anafas, h—i interkines, /
2:a metafas, k 2:a anafas, l tetrad, bestående av fyra
celler med halverat kromosomantal.
ha i regel glidit ut mot kromosomändarna. Alla
hittills omnämnda stadier utgöra tillsammans r:s
p r o f a s. Under profasen äro kromosomerna utan
speciell orientering inneslutna i en cellkärna, som
omges av en kärnmembran. I cellkärnan befinner
sig också en el. flera nukleoler. Vid övergången
till nästa stadium, i:a metafasen, upplöses
kärnmembranen och nukleolerna, och
kromosom-paren (bivalenterna) orientera sig i cellens
ekva-torialplan med centromerema riktade mot polerna.
Samtidigt utbildas i cytoplasman en
kraftfältslik-nande strålning av ej närmare känd beskaffenhet,
den s. k. kärnspolen. Hos djuren utspännes
kärn-spolen mellan självständiga distinkta kroppar,
centrosomer. Centrosomer saknas hos växterna el.
äro i varje fall ej synbara. Vid början av nästa
stadium, i:a anafasen, lösgöras
komponenterna i varje kromosompar från varandra och vandra
till var sin pol. Härigenom uppkomma två
kro-mosomgrupper, en vid vardera polen, vilka sedan
under vattenupptagande övergå i ett vilstadium,
interfas (interkines). Härvid omslutas
kromosomgrupperna av var sin kärnmembran. I de
båda interfaskärnorna utbildas också nukleoler.
I nästa stadium, 2:a metafasen, framträda
kromosomerna ånyo, efter kärnmembranernas och
nukleolernas upplösning, som distinkta kroppar
med bestämd orientering. Det finns nu två olika
kärnspolar med kromosomerna ordnade i
ekvato-rialplanet. Varje kromosom består fortfarande av
två kromatider, sammanhållna av centromeren.
Under 2:a anafasen skiljas dessa kromatider
åt, sedan centromeren delat sig, och gå till var
sin pol. Slutresultatet av r. blir fyra
dotterkärnor, vilka i likhet med interfaskärnorna endast
innehålla hälften så många kromosomer som de
vegetativa cellerna. Från dessa fyra kärnor och
de celler, som bildas kring dem, utbildas sedan
haplofasen och dess könsceller på något olika sätt
hos olika växter och djur och hos de båda könen.
Samtidigt med halveringen av kromosomtalet sker
under r. en nyfördelning, en omkombination, av
arvsanlagen, så att könscellerna bli bärare av
mycket olika uppsättningar av arvsanlag. Detta
är av fundamental betydelse för organismernas
variation och deras förmåga att ärftligt anpassa
sig efter växlande miljöförhållanden.
Reduktionsdeputationen, ett ständernas
utskott under frihetstiden, t. o. m. 1756.
Reduktionskollegium, se Reduktion.
Reduktionskommissionen, se Reduktion.
Reduktionsmaskin, maskin, grundad på
panto-graf principen och använd vid mynt- och medalj
-tillverkning o. s. v. för reproducerande i stål i
förminskad skala (reduktion) av
konstnärens modell.
Reduktionsmedel, ämnen, som åstadkomma
kemisk reduktion (se d. o.) genom att lätt 1)
upptaga syre, 2) avgiva väte, 3) avgiva
elektroner. Gasformiga r. äro väte och koloxid, fasta
kol, aluminium. Metallurgiens
”desoxidationsme-del” äro aluminium, magnesium, kisel och fosfor,
de senare i form av metallsilicider och -fosfider.
Alla dessa r. användas vid hög temp. Vid
vanlig temp. i lösning reducerande äro salter,
innehållande joner, som lätt avge elektroner (antaga
större positiv laddning), t. ex. ferrosalter,
tenn-(stanno-) salter, jodväte och svavelväte.
Reduktionspotential i inskränkt bemärkelse
är potentialdifferensen mellan en indifferent
elektrod (platina) och en lösning, innehållande
ett reduktionsmedel och dess oxidationsprodukt,
t. ex. en blandning av ferro- och f er risalt. Ju
större negativt värde denna potentialdifferens
antager, dess effektivare verkar reduktionsmedlet.
Reduplikation (lat. reduplicätio, fördubbling,
upprepning), varje upprepning av ett ord el.
ordelement, som tjänar till ord- el. formbildning
i språket. I barnspråk är upprepning mycket
vanlig, t. ex. pa-pa, to-to, nam-nam. Ofta upptagas
dylika ”ord” i de vuxnas språk, t. ex. kaka, titta.
Upprepning kan också bero på ljudhärmning
(t. ex. pipa, ty. Kuckuck, gök, lat. ululäre, tjuta)
el. på en allmännare ljudsymbolik (hopphopp
o. dyl.). Ofta tillkommer avljud (tingeltangel,
krimskrams, villervalla). R. har i ordbildningen
framför allt fått till uppgift att ange
upprepning, fortvaro, intensitet el. annan
modifikation av grundbetydelsen, t. ex. nånå, it.
subito subito, strax, lat. iam iam, just nu, grek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
