Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reduktion (historia) - Reduktionscirkel - Reduktionsdelning, meios, mognadsdelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
803 Reduktionscirkel—Reduktionsdelning 804
ducerade skulle evärdligen bliva hos kronan
behållet. Adeln uttalade sin förvissning att ej
vidare betungas med ny r. För r:s utförande
tillsattes en reduktionskommission, i
vilken adeln själv fick välja medlemmar och vars
president blev C. Fleming.
Redan vid 1682—83 års riksdag utsträcktes
emellertid indragningen, sedan konungen begärt
medel till krigsmaktens stärkande. Adeln
önskade ge en kontribution, men de ofrälse begärde
utvidgad r. Resultatet blev, att konungen
begärde och erhöll en ständernas förklaring, att han
enl. landslagen ägde län läna och vid behov dem
återtaga utan ständernas el. donatariernas
samtycke. Även de mindre donationerna
drabbades alltså nu. De närmare normerna bestämdes
efter konungens gottfinnande och voro i många
fall mycket stränga.
Av Karl XI tillsattes 1685 den s. k.
exekutionsko mmissio nen, urspr. för att
undanröja hinder för verkställigheten av stora
kommissionens domar, senare med uppdrag även
att i allm. övervaka r:s verkställighet. 1700
beslöts, att kommissionen skulle upphöra, men
arbetet drog ut ända till 1703, då slutrelation
avgavs och kommissionen upplöstes.
Vid 1686 års riksdag genomfördes en
skärpning av r., nämligen i fråga om avsöndringar,
som skett mot vederlag, särskilt förpantningar
och försäljningar. Om förpantningarna hade
1680 bestämts, att 8 % skulle gälla som skälig
ränta men vad därutöver var såsom amortering.
Nu nedsattes räntan till 5 °/o, och åt denna
bestämmelse gavs återverkande kraft. Då
vid pantsättningstiden ingen skulle utlånat
penningar mot 5 °/o utan kunde påräkna 6—8,
framträder obilligheten så mycket skarpare. — Även
om de försålda godsen träffades lika obilliga
bestämmelser. Man hittade på beräkningarna
med de s. k. oköpta räntorna. När på
sin tid försäljningarna skedde, hade normen för
köpesummans beräkning bestämts efter vad
godsen avkastade i vissa närmare angivna räntor. Nu
bestämdes, att vad som efter dåtida adliga
privilegier uppburits över 3, resp. 4 V2 % skulle
anses ”oköpt” och av köpegodsägaren inlösas.
— Under Karl XI :s tid genomfördes r. i stort
sett med oblidkelig stränghet, länge med ständiga
utvidgningar. De ofrälse stånden skonades
emellertid i regel. Vid nordiska krigets början, 1700,
då landets lånemöj ligheter måste tillvaratagas,
utfärdade Karl XII en rad förordningar, som
medförde betydande lindringar i ännu återstående
re-duktionsmål.
Vad hela r. inbragt är icke med säkerhet känt,
men under Karl XI :s regering synes det ha varit
inemot 1,950,000 dal. smt i årlig ränta, därav i
det gamla Sverige och Finland omkr. 700,000. På
de utrikes provinserna — östersjöprovinserna och
de tyska — föllo omkr. 1,150,000 dal. smt, därav
ensamt i Livland närmare 550,000. Finansiellt
betydde r. alltså en ofantlig stegring av kronans
tillgångar och bidrog därigenom i hög grad att
möjliggöra den noggranna organisation av rikets
finansväsen och förvaltning, som Karl XI
genom
förde på naturahushållningens grund. För adeln
betydde r. en oerhörd ekonomisk omvälvning.
Politiskt sett miste den gamla jordägaradeln sin
självständighet mot konungamakten och ersattes
med en ganska osjälvständig ämbetsmannaadel. I
Livland uppammade r:s stränga framfart det
missnöje, som under Karl XII genom Patkuls
stämplingar bidrog till de angrepp från Polen
och Ryssland, vilka kostade Sverige
Östersjöprovinserna.
Litt.: W. E. Svedelius, ”Om reductionen
af-krono- och adeliga gods” (1849); Ä. Fryxell,
”Berättelser ur svenska historien”, 17 (1852); F.
F. Carlson, ”Sveriges historia under konungarne
af pfalziska huset” (7 dir, 1855—85); S. Clason,
”Till r:s förhistoria” (1895); R. Fåhræus, ”Karl
XI och Karl XII” (i ”Sveriges historia till våra
dagar”, 8, 1921); J. Vasar, ”Die grosse
livlän-dische Güterreduktion” (2 bd, 1930—31).
Reduktionscirkel, passare, vars ben äro
förlängda på andra sidan passarens centrum. Nyttjas
bl. a. för överförande av ritningar från en skala
till en annan.
Reduktionsdelning, meios,
mognadsdel-ning, ärftl. Enär varje befruktning medför en
sammansmältning av två cellkärnor, kommer
äggkärnan efter befruktningen att innehålla dubbel
uppsättning kromosomer (se d. o.). Detta måste
på någon punkt i organismens utveckling
kompenseras genom en halvering av
kromosoman-talet under de celldelningar, som närmast föregå
könscellbildningen. Halveringen sker vid r., och
r. framstår därigenom såsom ett nödvändigt
komplement till sexualakten hos alla organismer med
könlig fortplantning. Samspelet mellan
befruktning och r. leder till en regelbunden växling
mellan två faser i organismens liv (k ä r n f a s v ä
x-ling), näml, en fas med enkel (reducerad) och
en med dubbel (oreducerad)
kromosomuppsätt-ning. Förloppet av r. försiggår i huvudsak på följ,
sätt (se fig.). Under det första stadiet, 1 e p t
o-t e n, framträda kromosomerna som långa,
slingrande trådar, vilka äro odelade och oparade. Under
z y g o t e n-stadiet börja kromosomerna lägga
sig intill varandra parvis. Kromosomerna i varje
sådant par äro homologa, d. v. s. ha samma
konstitution och härstamma den ena från fadern, den
andra från modern. Under p a c h y t e n-stadiet
är parningen, konj ugationen, mellan de homologa
kromosomerna fullständig, och en viss punkt på
den ena kromosomen är associerad med alldeles
motsv. punkt på den andra kromosomen. Under
slutet av pachytenstadiet delas varje kromosom i
två hälfter, s. k. kromatider, vilka sammanhållas
av den centromer, som finnes på varje kromosom.
Nästa stadium, d i p 1 o t e n, kännetecknas av att
kromatiderna på ett el. flera ställen bytt partner,
varigenom bildats s. k. chiasmor, vilka framträda
tydligt därigenom, att centromererna i de båda
parvis förenade kromosomerna repellera varandra.
Det härpå följ. stadiet, diakines (diafas),
utmärkes av att kromosomerna äro starkt
kontra-herade och att kromosomerna inom varje
kromo-sompar starkt repellera varandra, ehuru de
sammanhållas av en el. flera chiasmor. Chiasmorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
