Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Från Island mot Grönland. Svikna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
138 FRÅN ISLAND MOT GRÖNLAND.
litet på vingarna och flyger vidare. En blir dock träffad;
han är icke riktigt död; han flaxar med vingarna och sjunker,
den stackars hjälplösa varelsen. Fartyget går sin gång vidare
och låter ej stanna sig af en fågels klagan. Men länge kan
man se honom, långt, långt akterut, omkretsad af sina
kamrater, med deras klagande, förebrående skrik, och flaxande
på vattenytan med sina kraftlösa vingar. Hur eländigt att
utan tanke och ändamål offra en lycklig fågel för ett
tvifvelaktigt nöje.
Den dagen rördes icke mer någon bössa. Dylikt minnes
man en stund, men så glömmes det åter.
Innan vi lämna de isländska fiskgrnnden, måste vi söka
få ett kok färsk fisk med oss. Vi stanna alltså omkring en
mil från land, och snörena utkastas. Nu inträder ett par
minuters tyst spänning — och så några starka ryck på
det ena snöret. Det halas upp, man lutar sig ut öfver
relingen, det skimrar hvitt långt ned i vattnet, och en
stor sprattlande torsk uppdrages på däck. Snart kommer
-den ena torsken efter den andra; man kappas om hvem
som kan få de flesta. Det dröjer ej länge, förrän vi ha
•ett rikligt kok fisk åt alla man ombord. Det får nu vara
nog med torsken, men det kunde vara godt att äfven få litet
hälleflundra. Vi gå därför längre ut, där flundrebankarna
•skulle vara. Vi försöka vår lycka, men denna gång ha vi ej
tur. Vi byta om plats och försöka på nytt, men utan bättre
framgång. Vi kunna ej offra mer tid på fisket, utan sätta
åter kurs västerut mot isen.
Det är en härlig nordisk natt. Solen har gått ned i
hafvet. I väster och norr glöder ännu dagen. Öfver oss
■det i alla färger skimrande himlahvalfvet, under oss det
ispegelblanka hafvet, vaggande sig i vemodsfulla tankar och
återspeglande på sin yta, men i ännu mjukare och finare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
