Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Från Island mot Grönland. Svikna förhoppningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRIFISEN. 139
toner, himlens dämpade färgprakt; — och emellan dem den
svarta Jason, som med maskinen stönande arbetar sig fram
västerut. I öster sjunker Islands klippkust i en blåaktig,
violett färgton långsamt ned i hafvet. Bakom oss ligga
hemmet och lifvet, men hvad ligger väl framför oss? Det
vet ingen, men det måste vara något skönt; det är lofvande
att få börja min färd under en sådan himmel.
Af allt skönt i lifvet äro dylika nätter dock det skönaste.
Lifvet — är det väl stort annat än hopp och minne? Hoppet
hör kanske morgonen till; men minnena, alla de fagra
minnena, de äro kvällens och nattens.
Redan dagen därpå (tisdagen den 5 juni) kommo vi i
närheten af isen; han sträckte sig detta år långt söderut. Det
intryck polarhafvets drifismassor göra första gången man
kommer i beröring med dem är mycket egendomligt. Hvad man får
se är säkerligen för de flesta något helt annat än hvad man
väntat. En hägrande fantasivärld, som med vilda, bisarra
former i alla riktningar höjer sig öfver horisonten, alltid
växlande, alltid ny, en rikedom på strålande regnbågsfärger,
brytande sig i den rena iskristallen — sådan är ofta den
fantasibild, man vanligen gör sig af dessa trakter.
Men sådan är icke denna isvärld. Hon är enformig
och enkel, och likväl gör hon på oss ett sällsamt
intryck. I sina enskildheter har hon former, som växla i det
oändliga, och färger, som spela i alla skiftningar af blått
och grönt; men i sin helhet är det just genom enkla
motsatser hon verkar, denna natur: drifisen, en ofantlig hvit yta,
som blänkande och glittrande hvälfver sig mot horisonten
så långt blicken kan tränga och kastar ett hvitt återsken på
luft och skyar; — det mörka hafvet, som mot den hvita
vtan ofta synes nästan kolsvart; — och ofvan om denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
