Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Klapmytsen och klapmytsfångsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187 KLAPMYTSEN OCH KLAPMYTSFÅNGSTEN.
När man så allt hvad fartyget kan tåla bryter sig in
genom isen och det i skansen blir bekant, att man från tunnan
ser själ, då händer väl, att det blir lif ombord. Alla äro på
benen, alla skola fram i backen eller upp på relingen, om de
ej redan sett honom från däck. Man får nu brådtom att
göra båtarna klara, se efter om det finns bröd och fläsk i
båtkistorna, öl på dunken och patroner i patronlådan, om
studsaren är i godt skick och försvarligt putsad, och har
man intet annat att syssla med, ger man sig tid att slipa
sin knif, så att den biter riktigt bra på alla de själar man
får att flå. Så gör man åter ett slag framåt backen för att
speja efter själ, eller riktas ögat upp åt tunnan, för att se, åt
hvilket håll den långa kikaren pekar, och därefter inåt isen
i denna riktning. Får man då öga på en själ, blir det ett
pekande och ett pratande. Snart ser man flere; som svarta
prickar dyka de fram på isen långt för ut. Hvarenda ny själ
hälsas med jubel.
Emellertid arbetar sig fartyget jämt och säkert in genom
isen. Kommandoropen ljuda uppifrån tunnan. Än är det
»dikt babord!» än »dikt styrbord!», så »fall!» eller »lova!»
eller »rätt så!» De båda arma satarne vid röret arbeta så
att svetten lackar af dem, och ratten snurrar omkring som
hjulet på en spinnrock, medan fartyget med dån och brak
törnar’ emot de väldiga flaken, sa att det skakar i alla sina
fogar och man på däck ofta har svårt att hålla sig upprätt.
Nere i maskinrummet eldas alltjämt på, medan propellern
akterut snurrar rundt och bildar ett hvirflande och
skummande kölvatten, som dock snart åter täckes af isen. Men
uppe i tunnan sitter kaptenen och fröjdar sitt öga med
anblicken af själmassan för ut, medan han gör upp sin
anfallsplan och söker väg åt sitt fartyg. Det är en spännande färd;
oro och förväntan stå att läsa i alla ansikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
