- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
478

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

478 land! land!

Vi hade invaggat oss i hoppet att denna dag komma
land mycket nära, om ej uppnå det. Men däri blefvo vi
grymt bedragne, och det föreföll oss, som vi på aftonen ännu
vore lika långt ifrån det.

Följande dag fingo vi snö, och ingenting kunde ses
hvarken af land eller isen omkring oss. Vi gingo sålunda
framåt nästan på måfå; det var omöjligt att se, hvar det var
farbarast.

Fram mot middagen gjorde vi halt för att, om möjligt,
få en middagshöjd. Solen tittade nämligen fram litet genom
snömolnen, och det var af största vikt att få veta, hvar vi
voro. Föregående middag hade jag kommit för sent, då jag
tog miste om tiden; jag hade ju, som sagdt, glömt att draga
upp uret. Lyckligtvis var solen jämt så länge synlig, att
jag fick höjden och beräknade bredden till 64° 14’ n. br.
Detta var litet längre norr ut, än jag önskat. Jag hade under
seglingen sedan vi fingo land i sikte hållit för mycket åt
norr, och nu skulle vi få plikta flere dagar därför. Hade vi
hållit den först bestämda kursen, skulle vi sannolikt kunnat
segla ända ned till land.

Med sydlig kurs drogo vi nu vidare. Fram på
eftermiddagen kommo vi upp på en ås mellan så förfärliga sprickor,
att vi voro glada att komma därifrån så fort som möjligt.
Här kommo vi ned på en tämligen jämn is i en dalbotten
mellan två ryggar, som öfverallt voro genomfårade af sprickor.
Dalen trängde allt mer ihop sig, och vi kommo slutligen fram
till en klyfta, där de båda åsarna nästan möttes och där
marken stupade brant utför med en förfärligt söndersliten is.
Här såg det omöjligt ut att komma fram, och det var
gagnlöst att marschera vidare i detta töckniga väder. Ingen visste,
om vi ej redan gått för långt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0527.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free