Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en gudadryck. 479
Det beslöts då, att Ravna, Balto och Dietrichson skulle
slå upp tältet, medan Kristiansen, Sverdrup och jag under
tiden företogo en vandring ned på den ojämna isen för att
se, om där var möjligt att komma fram. Balto, som var
utnämd till underkock, fick vidare order att sätta kokapparaten
i gång, laga god, varm ärtsoppa och hålla varmt vatten i
det öfversta kärlet, så att vi efter maten kunde få oss en
citrontoddy, och allt detta borde han ha färdigt tills vi kommo
tillbaka.
Vi tre, som skulle begifva oss af, fingo snart alptåget
bundet om oss och togo så vägen nedåt. Isen var ovanligt
dålig och tung, idel iskanter och klyftor; men den var dock
ej farlig, då klyftorna i allmänhet ej voro djupa.
Stor var min öfverraskning, då vi gått ett stycke och
jag fick sikte på en liten mörk yta nere mellan några
snötäckta isryggar. Det såg alldeles ut som det varit vatten;
men det kunde ju också vara is, och jag sade därför
ingenting till de andra. Men då jag kom dit, stack stafven däri
och såg att det var vatten, kände vår glädje inga gränser.
Vi kastade oss ned, lade mur. nen till vattenytan och sörplade
i oss af hjärtans grund. Efter en hel månads lif med
knappa vattenrationer var det en obeskriflig njutning att ha
öfverflöd. Hur många liter vi sögo uti oss, skall jag lämna
osagdt, men få voro de icke. Vi kunde ordentligt känna, hur
magarna svälde.
Så drogo vi vidare, något tyngre än förut. Vi hade ej
gått långt, förr än vi hörde någon ropa, och fingo nu se lille
Ravna komma springande allt hvad han förmådde. Vi
inväntade honom, rädde att någonting var på tok. Snart hann
han upp oss, och jag blef icke litet glad, då jag fick höra, att
han endast kommit för att hämta vekarna till spritlampan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
