Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Segling öfver inlandsisen. — Land! Land! — Den första vattendrycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480 den första vattendrycken.
hvilka jag vanligen brukade bära i fickan för att hålla dem
torra.
Jag var mycket nyfiken att få veta, om Ravna sett
vattnet, ty han var den värste vattendrickaren af oss alla, när
han kom åt, och jag var halft rädd för, att han skulle dricka
sig fördärfvad. Slutligen kunde jag icke låta bli att fråga
honom, om han sett det. Jo, det hade han allt, men hade
ej tid att dricka då; nu skulle han taga sin skada igen, och
därmed »tassade» lian sin väg; -— o du helige Jerusalems
skomakare, hvad han måste ha druckit!
Vi fortsatte emellertid vår vandring och kommo nu ned
i den ojämnaste och omöjligaste ismark vi dittills sett. Allt
hvad jag kände från kapten Jensens beskrifning af ojämn
is var ett intet mot detta. Alldeles omöjligt att komma fram
där var det visserligen icke; men isryggar, den ena skarpare
och otillgängligare än den andra, sträckte sig i alla
riktningar med djupa klyftor emellan, och ofta var deras botten
full af vatten med en tunn isskorpa, genom hvilken man
sjönk ned.
Det hade redan börjat skymma, då vi slutligen vände
om. Vi blefvo alldeles utmattade af att bana oss väg genom
nysnön i denna vildmark, och det var ej utan glädje jag
sent omsider fick tältet i sikte. Då vi passerade vår första
vattenpuss, måste vi åter igen taga oss en lång sup; vi lade
oss ned och läto nu vattnet i riklig mängd strömma ned
genom våra strupar. Det isade i pannan; men det fick ej
hjälpa; det var rent af himmelskt att för en gång få dricka
sig riktigt otörstig.
Då vi kommo till tältet och trädde in i det lilla rummet,
där våra kamrater sutto nedhukade omkring kokaren, slog
en skön doft af varm ärtsoppa emot oss. Balto var mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
