Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Ned mot Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
goda renmarker. 495
brandtsk dager öfver de där sittande gestalterna, hvilka med
glada ansikten åto sig nästan mätta och gjorde flitigt bruk
af kopparna, medan otroliga kvantiteter soppa försvunno genom
de respektive munnarna. Det var helt ovant att kunna se
så bra hvad man fick uti sig, och det var alls ingen
oangenäm förändring, sedan man så ofta ätit i det mest kolsvarta
mörker.
Jag bad nu flere gånger Ravna komma in igen: det var
ej längre nödigt att passa på elden; men nu kunde han ej
längre förmås att flytta sig därifrån.
Efter kvällsvarden togo de rökande medlemmarne sig
en pipa mossa eller gräs, och så sträckte vi med de blossande
piporna i munnen ut oss rundt omkring den sköna elden för
att riktigt frossa af medvetandet att ha lämnat inlandsisen
bakom oss och nått vårt mål.
Hvad mig beträffar, låg jag där på rygg och fröjdade
mig åt att se, hvilket förnöj dt, nästan gladlynt uttryck hade
kommit i Ravnas eljes så trumpna och missbelåtna ansikte.
Det var idel leende, och på min fråga, om han tyckte om landet
och kunde känna fjälluften, svarade han med en hos honom
ovanlig liflighet, att här kunde han nog tycka om att bo.
Jag frågade honom nu på allvar, om han kunde ha lust att
flytta hit med sina renar. Det skulle han nog vilja, men det
blefve honom för dyrt. Då jag sade, att i det fallet danska
eller norska staten nog skulle skaffa honom öfver gratis,
svarade han, att han då ej skulle betänka sig ett ögonblick.
Här funnos goda betesmarker, vildren var här också, af den
hade han på eftermiddagen sett en mängd spår, och rik skulle
han bli i hast. Den enda svårigheten skulle vara att få
vinterbränsle; men han finge väl samla torf för vintern,
såsom ett. par lappar gjorde på en ö hemma i Finmarken.
Gamle Ravna slutade sitt loftal med dessa ord: »Jag likar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
