Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21. Ned mot Ameralikfjorden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496 . ned mot ameralikfjorden.
godt västkust, här godt ställe för gammal fjällapp, här mycket
ren, här alldeles som på fmmarkska fjällen.»
Det var en härlig natt med en sällsamt mild luft. En
vek stämning gör oss tysta; tanke på tanke ila ut i rymden
och spinna ihop sig med månens strålar — han har alldeles
nyss kommit fram bakom åskanten — och det bela
samman-väfves slutligen till en enda tankeväf, så fin, att man icke
får reda på någon af trådarna, utan allt mer försjunker i en
välgörande dvala. Natten är dock långt liden, innan man
kan förmå sig att krypa till kojs. Sverdrup säger, att han
aldrig i hela sitt lif upplefvat en så härlig afton som denna,
då han låg vid den första ljungbrasan och rökte mossa. Och
flere af oss skulle måhända säga det samma.
Följande morgon (den 25 september) bar det åter i
väg med bördan på ryggen. Komne ned till sjöns ände,
togo vi oss där en liten rast. Vi fingo då på långt
afstånd se en hare komma springande och sätta sig under en
fjällklint. Smygande mig bakom några stora stenar, kom
jag honom på ett par hundra alnars håll och var verkligen
nog lycklig att därifrån få skjuta honom med kula, till stort
jubel för de andra, som åsett min jakt under spänd väntan
att få se, om de skulle få färsk mat till kvällen.
Marschen gick därefter vidare ned genom den på sina
ställen trånga dalen utför tvärbranta sluttningar och stenrös
hoppackade i moräner. Till vänster om oss hade vi ännu
ett långt stycke nedåt en arm af inlandsisen. Men här nere
vältade han framför sig ofantliga moräner och bildade tillika
höga iskäglor och kammar, hvilka dock voro så betäckta
med ler och sten, att man hade svårt att skilja dem från
verkligt bart land.
Fram på förmiddagen träffade vi på en tvärbrant klef,
och under oss hade vi åter en insjö, i hvilken inlandsisen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
