Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. De fyra kvarlämnade i Austmannadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
540 de fyra kvarlämnade i austmannadalen.
»Icke heller cigarrer saknades, och vi sände snart
väldiga rökpelare ut i tältet, likom vi velat så snart som möjligt
taga skadan igen för hvad vi i den vägen försummat. Nansen
skref, att han och Sverdrup mådde som prinsar hos
koloni-bestyrerens i Godthaab; men vi kände oss säkerligen i detta
ögonblick ej mindre belåtna, och vi voro alla ense om, att
det var den trefligaste afton vi tillbragt i tältet, ty
medvetandet att våra kamrater kommit lyckligt fram och att vi
dagligen kunde vänta båtar hade gjort slut på alla sorger.
»I tältet rådde en liflig språkförbistring af norska, lappska
och grönländska. Då vi utom teckenspråket hade vår
grönländska ordbok och grammatika att anlita, föll det sig ej
svårt att meddela oss med våra gäster. Den ene af dem,
Peter, var fångstman från Godthaab, den andre, Silas, en
duktig renskytt från Umanak. Båda voro förståndiga män,
som icke blott kunde läsa och skrifva, utan äfven teckna.
Deras afbildningar af några byggnader i Godthaab och
Umanak voro så väl gjorda, att vi kände igen originalen, då vi
fingo se dem.
»Först långt fram på aftonen kunde vi förmå oss att
gå till hvila. Kristiansen, Balto och jag kröpo i den ena
sof-säcken, Bavna och de båda grönländarne i den andra.
Sömnen skulle dock ej komma strax, ty våra två gäster hade
knappt lagt sig förr än de började sjunga psalmer. De
sjöngo tre efter hvarandra och läste därpå sitt Fader vår.
Följande dag gick Silas på renjakt. Dietrichson kände
en brinnande lust att följa med, men ville icke lämna
sina kamrater, då de efter hans bestämmelse den dagen
skulle börja bära sakerna längre ut mot udden vid öppna
fjorden.
I sin berättelse om den dagen skrifver Dietrichson:
»Under en af våra tarfliga måltider inne på inlandsisen blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
