Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 23. De fyra kvarlämnade i Austmannadalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ytterligare förstärkning af provianten. 541
det en gång tal om, hvilken rätt vi i det ögonblicket helst
önskade oss. Vi kände en stark längtan efter fettämnen
och röstade därför alla på smörgröt. Nansen lofvade då.
att vi skulle få denna rätt när vi komme fram till Godthaab.
Bland alla de goda saker han skickat oss var ganska
riktigt också smör och hvetemjöl. Vårt första varma mål,
sedan vi bekommit skickningen, bestod därför af den så ofta
omtalade gröten, och aptit saknades icke. I början hade vi
några betänkligheter mot att helt och hållet tillfredsställa den,
men så tänkte vi: Åh pytt, ha vi tålt så mycket annat, så
tåla vi nog det med, och så slefvade vi i oss så mycket vi
orkade.
»Vi lågo ännu och sträckte oss i gräset efter maten,
blossande i våra pipor, då vi fingo se vår vän Silas uppe i
backsluttningen. Han kom ned emot oss, bärande något
stort och tungt på ryggen. Var det verkligen en ren?
Somliga sade ja, andra nej. Men så fingo vi se renhornet sticka
upp öfver axeln, och glada blefvo vi alla, men lapparne
blefvo alldeles vilda, ty nu skulle de ändtligen få smaka sin
nationalrätt. Balto sprang emot honom, hoppade och dansade
omkring honom och visste ej, hur han bäst skulle uttrycka
sin glädje.
»Grytan sattes strax på igen. Oaktadt det endast var
en god timme sedan vi ätit smörgröten, voro vi snart i frisk
fart med renkött, märgben och talg, och det med en sådan
kraft, att allt hvad Silas fört med sig var uppätet innan
aftonen.
»Man ser sålunda,» säger Dietrichson, »att våra magar
voro tämligen elastiska, och att våra tankar i dessa dagar i
väsentlig grad rörde sig omkring maten. Men detta torde
dock vara förlåtligt, när man erinrar sig, att vi voro så ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
