Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TREDJE KAPITLET
21
av groteska figurer, grinande masker, ett virrvarr av
strålande dräkter, siden, spetsar, smycken,
uppslagna solfjädrar...
Ute i salen sjöng en kvartett »Aldrig en Iris —».
Sorl och skratt, ljus och blomdoft.
Turcon gick mest för sig själv. Han var målad
svart i ansiktet, med en tom fältflaska dinglande
upp- och nedvänd på ryggen, i skor, som han
strukit med vit oljefärg och som luktade terpentin långa
vägar.
Det ena paret efter det andra passerade förbi
honom. Skäggiga zigenare, clowner med svarta
grodor på ryggen, strålande sydländskor, blonda
sköld-mör, nätta fjärilar med lätta vingar, brunstekta
bajaderer, fåglar med alnslåga näbbar, narrar,
zulu-kaffrer, sjömän, bönder, bellmansfigurer...
I en dörr tvärstannade han.
En ung flicka lutade sig i en länstol. Hon var
höljd i vita, stjärnströdda draperier. Hon hade
lossat sin mask för att dricka ett glas lemonad, som en
sidenklädd hovman från Moliéres tid serverade
henne. Hon höjde blicken såg på turcon en sekund och
höll fram någonting emot honom. Och hennes
blickar ville riktigt borra sig in i hans. Han skyndade
fram, men tvärstannade skamflat, då han såg vad
det var hon höll i handen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
