Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET
63
en lapp, som förkunnade, att den var prisbelönad,
konstvänner voro genast framme och köpte för
rampris studier av honom, och själv hade han endast att
vända sig runt, trycka alla händer, som sträcktes
fram, taga emot lyckönskningar och upprepa »tack,
herr professor, — tack, bror! — tack fröken! —
tack du!» åt hela världen, vilkens medelpunkt han
för tillfället var.
Figge stod ensam, till dess Mancke tog honom
under armen och bad att få se honom på en enkel
middag ute vid Nacka. Han hade gjort upp
vinlistan, och han hade fått femtio kronor i drickspengar
för en vit pudel.
Men Figge hörde inte på honom utan smög sig
ut. I farstun hejdades han av Dina, strålande
vacker i sitt svarta siden med spetsar och blommor.
Hon fattade häftigt hans hand.
»Förlåt mig!» sade hon sakta utan att se på
honom.
Och så gick han utan mål fram på avlägsna gator,
med händerna i fickorna, mörk uppsyn,
mustascherna pekande nedåt, och tänkte på sitt hopp, som gått
om intet, på hur han kastat bort hela våren och
på gumman mor där nere i Skåne, som väntade så
säkert att hennes Lars — för henne hette han inte
Figge — skulle få medaljen. Det var allra värst för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
