Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
FIGGE
henne. Det skulle inte bli roligt att skriva till
gumman. Han hoppades att hitta rätt på en sådan
penna, att hon inte skulle kunna läsa hans brev. Ty
nu måste han skriva. »Mera nästa gång» hade han
lovat.
Han visslade sin gamla visa:
»Ajös, mitt fagra hår!
Nu som ett troil jag står,
ty jag förlorat ha-a-ar
allt vad min prydnad va-a-ar...»
Så hade han länge promenerat omkring. Han kom
igen till Röda bodarna, och där hejdades han av
någon, som sade att det var en herre däruppe som ville
tala vid honom.
»En mecenat!» tänkte Figge. Han rätade på sig,
vred upp mustascherna och vände om dit upp.
I utställningslokalen vimlade nu massor av folk.
Det var trångt, så att man knappt kunde vända
sig, och solen gassade ned.
Där gingo bland andra tre tidningsreporters. Den
ene skrev, att herr Molins tavla av alla de utställda
arbetena visade den största begåvningen.
Den andra berömde Ulf faderligt och med värme
därför att han fått medaljen, nämnde ett välvilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
