Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
8l
men blev förgrymmad när Mancke ville spela
»gubbe och pi’l» om den.
Solen hade gömt sig bakom Storsikla, och det
skimrande spelet av bländande rika färger, som
täckt aftonhimlen och reflekterats i vattnet, övergick
i en jämngrå lugn ton.
Det hade börjat skymma, och man samlades i
stora salen på värdshuset.
Då ljöd utifrån trappan ett livligt,
oreglemente-rat skrän, som lyfte taket, och in bars Figge, högt
uppsatt på ett dussin armar, Figge själv i hatt och
överrock. Man jublade och storskrek av glad
överraskning, och alla damerna klappade händerna.
»Vad skulle jag göra?» sa Figge, då han kommit
ned på golvet och hänryckningen lagt sig. »Det blev
trist att gå ensam i stån. Jag for efter, jag ville
vara tillsammans med kårandan.»
Nu var det Figge som omringades, kramades,
hissades.
Supén avåts. Herrarna sprungo omkull varann
i sin iver att betjäna damerna och mellan bordet
och Dina var en oavbruten rad av uppvaktande, som
kommo med allt ätbart till henne. Men det var hon
van vid.
Det sedvanliga talet hölls för dagens medaljör, —
om huru ingen avundades honom den vunna fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
