Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
gången, och huru man hoppades, att, fast han nu
lämnade kamratkretsen, han likväl ej skulle etc. etc.
Alla klingade med pristagaren. Sist kom Figge.
»Skål på dig!»
Ulf höll ett tal och tackade kamraterna. Så
blev han allt mera eldad och talade om konsten
och om framtiden. Det fanns intet egoistiskt i hans
åsikter, konsten i främsta rummet — och nådde
man ej målet, så hade man likväl velat det bästa,
strävat till det högsta.
Figge tog Svante under armen och ’ledde honom
ut på balkongen. Det var svalt. Sjön nedanför,
björkar runt omkring, innanför skratt och glam.
Denna gång var det Ulf, som började:
»Är du ond på mig, Figge?»
»Inte! Det kan du väl förstå. Du har haft tur
och jag har haft otur. Det var inte det jag ville
tala om.»
Ulf lade vänskapligt sina händer på kamratens
båda axlar.
»Ser du, Figge, jag vet mycket väl, att jag inte
förtjänar medaljen. Jag vet, hur smickrad jag är
över att fortfarande få räknas bland er andra, ni
som går kvar vid inrättningen, hur rörd jag är över
att ni fortfarande vill anse mig som er kamrat —.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
