Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅTTONDE KAPITLET
8l
Dina och som aldrig begärt annat än att få vara en
vän till henne liksom till andra unga damer.
En tid hade varit, det är sant, då hans tankar
haft andra mål... Men hon hade avböjt allt
närmande från hans sida, och han förstod, vad hon
aldrig behövde uttala, han insåg att det var bäst så,
bättre en trofast vänskap, som fordrade intet, än
brusande känslor, som svallade över och uttröttade
sig. Han var ju så flyktig, inte trodde man på
honom.
Det skulle inte bli några scener, — det skulle gå
så bra. Vilken omedveten ironi det låg under
Fig-ges uppriktiga ord! Och honom hade han misstänkt,
honom hade han spionerat på, efter hans råd hade
han målat sin tavla, av honom hade han tagit sina
idéer, priset var Figges, själv hade han ingen rätt
därtill. Han fick lust att kasta sin medalj i sjön,
men det skulle ju båta till intet. Det gjorda kunde
icke göras ogjort, och för honom återstod endast
att söka taga tillvara det konstnärsnamn, han så
tidigt vunnit. Det skulle kanhända ej bliva så lätt.
Kanske skulle mera än en krossad förhoppning växa
upp ur den här fördömda medaljen, som han så
länge hade strävat efter och som varit hans första
mål.
Men Dina? Ja, de skulle väl vara vänner som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
