Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
förr, han skulle bevaka henne — för hennes egen
skull naturligtvis, han skulle hindra andra från att
komma henne nära, skulle tala i sin överlägsna
beskyddarton och neka till, att han älskade henne. Jo,
han älskade henne, det kände han nu — han hade
visst alltid gjort det.. .
Men på honom trodde man ju inte. —
Figge hade, dragen av den gamla magneten,
skjutit sin stol tätt bakom Dinas och lutade sig till
hennes öra. Han talade om Svante, den präktiga
pojken.
»Jag brukade kalla honom Apemann — när ingen
hörde det, förstås. Men nu mera gör jag det inte.
Tänk, att vi varit nära att bli ovänner!»
»Han har varit så besynnerlig emot er på sista
tiden», sade Dina fläktande med sin solfjäder.
»Ja», sa Figge, »han har haft så mycket att tänka
på. Men nu är det över. Jag har talat förstånd med
honom.»
Dina steg upp. Hon ville svalka sig ute på
balkongen.
»Nej», viskade Figge, »inte med mig.»
Hon satte sig igen.
»Jaså! Det är på mig det beror, om vänskapen
mellan er två blir långlivad eller ej. Är det så?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
