Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T. 26
FIGGE
Fanny nu med sin lugna röst, »man bör aldrig
dela.»
Sedan hade Dina överlämnat Fanny åt hans
särskilda beskydd, medan hon gick på en visit i
grannskapet. De skulle invänta henne i
Luxembourgpar-ken. »Men flyg inte bort med henne», viskade hon,
och så vände hon dem ryggen och lät Svante se,
hur smal om livet hon blivit, sedan hon kom till
Paris, och huru de gyllene lockarna, som alla herrar
tittade efter, böljade under den moderna mörkröda
hatten med dess jätteplym.
Fanny och Ulf spatserade omkring i parken. Där
stodo rader av klumpiga marmordrottningar utefter
alléerna, där vilade den snövita Galatea, och där
lekte skaror av barn och läto sina leksaksskepp segla
i dammen.
Det var tidigt på förmiddagen. Marionetteatern var
stängd och lawn-tennis-spelarna hade ej anlänt ännu.
De började att tala om målning. »Jag skulle så
gärna vilja förstå det något bättre», sade Fanny.
»Det är en sak, som jag tänkt på rätt mycket. Jag
förstår inte, varför ni konstnärer ställa er som en
särskild klass utom det andra folket. Ni leva långt
ifrån edra landsmän och måla allt möjligt, som de
inte sett.»
»Vi ä ju tvungna till det. Ni ser hur olika det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
