Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLVTE KAPITLET
127
Men han tyckte ändå synd om dem, ty de visste ju
inte, vad målarglädje var.
Hans bädd där uppe på löftet började att gunga
betänkligt, i stora vågor, fram och tillbaka. Till
slut fattade Figge ett djärvt beslut. Han steg upp,
tog ett fast tag i sängkanten och ställde sig att styra
skeppet i sjögången.
Det var långt lidet på natten, då Ulf ringde på
sin dörr och ropade sitt namn inåt portvaktarlogen.
Inifrån mörkret hörde han en sömnig röst, som
skrek:
»Madame är utgången.»
Då kom allt över honom igen — med ny kraft.
Aldrig hade hans eleganta ateljé varit så dyster och
mörk som den natten, glädjelös och tom som hans
hela liv var. Han brydde sig ej ens om att tända
på ljus, och inte gick han ut på balkongen den
natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
