Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLVTE KAPITLET
133
got eller som om hon tänkte endast på en sak, som
hon ej talade om.
När Erland åter närmade sig — Erland var ett
mönster av fin takt — då steg Dina upp.
»Nej, vi skulle gå och köpa ett par sköldpaddor,
som jag skall skicka hem. Fann)’ tar dem med sig.
Ja, du vet ju att hon reser i kväll.»
Det visste Svante alls icke.
»Kom ihåg, att du skall ha en avskedsbukett med
dig», var det sista Dina sade, varpå hon småleende
hoppade bort vid Erlands arm.
Fanny skulle resa!
Och allt skulle bli som förut.
Om det blott kunnat bliva som förut! Men hon
skulle vara död för honom, han skulle ej ens få säga
henne farväl, ty till bangården ville han inte gå, och
den föreskrivna buketten från honom skulle hon
säkert bliva utan. Hon. var ju förlorad för honom.
Hans tankar irrade till Dina, den vackra lilla
varelsen, vars koketta hatt och blonda lockar ännu
syntes borta vid utgången. Även henne hade han en
gång förlorat genom sin fåfänga. Fast det var ett
helt annat förhållande med henne. Men skulle han
då mista alla, han fäste sig vid, skulle allt gott hos
honom alstra endast saknad, harm, tomhet?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
