Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 34. G. von Rosen: Den förlorade sonen (1885.) Stockholm, Nationalmuseum.
5. SVERIGES MODERNA KONST
(1870-talet till innevarande tid).
°
Århundradets sista fjärdedel är söndringens, de hetsiga
partibrytningarnas tid, men den är också uppsvingets, förnyelsens och — äfven på
det konstnärliga området — den nationella samlingens tid.
De olika riktningarna hade förut trifts vid sidan af hvarandra utan
att några häftiga sammanstötningar förekommit. Men nu tränga de
moderna strömningarna fram med helt nya fordringar, afståndet i vilja och
synpunkter mellan den konst, som bygger på tradition, och den som
söker skapa något nytt och eget, blir alltmera i ögonen fallande.
Svenskarna äro med i båda lägren, några af dem taga lärdom från båda
hållen, från Pilotys Miinchen — den tillbakablickande historiska skolans
högkvarter — och från Paris, som representerar det moderna genombrottet.
Nu liksom på 1840-talet är det svenska måleriet utflyttadt på
främmande mark. År 1878 uppehålla sig 81 svenska konstnärer i Paris,
medan 10 vistas i Dusseldorf, 4 i Miinchen och 8 i Rom. Hemma stanna
knappast andra än akademiens professorer och de bland de öfriga, som äro
bundna af lärarverksamhet eller af ekonomiska svårigheter, de gamla eller
de yngsta, som ännu ej kunnat komma »ut». Utställningarna visa en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
