Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och elegant är han, vare sig han målar skymningsbilder från Venedig,
gråstämningar från franska landsbygden eller svenska vestkustmotiv. Oskar
Törnå (1842—1894) målade i Fontainebleauskogen eller vid Loings
stränder friska naturstudier med känslig luftbehandling. Axel Lindman (f. 1848)
tolkar med förfining och elegans fransk natur, öfvergår sedan till att måla
Gotland, Stockholmsmotiv, italienska och nordafrikanska studier. Karl
Skånberg (1850—1888) och Per Ekström (f. 1844) använda ett större och
bredare behandlingssätt, Skånberg är allra bäst i holländska och
veneti-anska hamnstämningar med luften mättad af sol och stenkolsrök,
Ekström under sitt franska skede i stämningar af skymning, soluppgång eller
solnedgång, lyriskt vekt kända naturdikter i färg. —
* *
*
Numera var dock afståndet mellan Sverige och kontinentens
konstcentra ej så stort som förr, de utresta konstnärerna voro ej borta i den
mening, som emigranterna varit under föregående skeden, de höllo
förbindelsen med hemlandet öppen, utställde i Sverige de arbeten, de ej fått
sälja på salongen, reste själfva hem litet emellan och upptogos lifligt af
konstens ställning och vård hemma.
1880-talet medförde strider och splittring inom konstnärsvärlden.
Missnöjet med akademien, med dess organisation och dess ledning, liksom
med konstens vård öfver hufvet taget, urladdade sig 1885, då en stor
del af konstnärerna, gamla och unga, efter att ha begärt reformer och
fått ett afvisande svar, uppsade all gemensamhet med akademien.
Opponenternas båda utställningar samma år gåfvo den svenska allmänheten
en inblick i de moderna sträfvandena inom måleriet. Det kom på en gång
lif i våra dåsande konstförhållanden. En eggande ungdomsfrisk vårstorm
strök fram öfver konstvärlden. I själfva verket stod man inför en ny dag,
inför ett uppsving, som till och med blef mera genomgripande och
betydelsefullt än man då kunde hoppas.
Vid partistriderna under den tid som följde är här ej utrymme att
dröja. Opponenterna organiserade sig 1886 under namn af
Konstnärsförbundet, som vann stor tillslutning. Ett försök att åstadkomma
sammanhållning konstnärerna emellan utan afseende på partiståndpunkt gjordes,
då Svenska konstnärernas förening bildades 1890. Men sämja nåddes ej,
vid sidan af denna förening fortlefver Konstnärsförbundet med reduceradt
medlemsantal och oförsvagad oppositionslust. Men att konstnärerna ej
äro nöjda med förhållandena, sådana de utvecklat sig eller tilltrasslat sig,
framgår däraf att flera af de mest betydande bland dem ställt sig utom
båda partierna. Till de utomstående höra prins Eugen, Zorn, Larsson,
Forsberg, Björck, Pauli, Wallander. Smärre fristående grupper ha ock bildat
sig: »De frie», »Skånska konstnärslaget».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 19:38:06 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ngsvkonst/0081.html
