Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är utan all fråga Konstnärsförbundets medlemmar från 80-talet,
som i första rummet åstadkommo den evolution inom det svenska
måleriet, detta skede uppvisar: först frilufts- och valörmåleriets genombrott,
därefter det oväntade och betydelsefulla omslag i måleriets vilja och karaktär,
vi bevittnat under det senast förgångna årtiondet.* Tidens kraf på hemkonst,
på samhörighet mellan konstnären och hans fosterland, slog rot också hos
våra målare. De hade visat sig så rörliga och reslystna, så läraktiga i att
upptaga utländska skolors uttryckssätt, men både de förtyskade och de
för-franskade svenskarna hade i regeln längtat hem, i deras bref återkomma
ständigt uttryck af längtan efter att få bo hemma och få arbeta för sina
landsmän. Det måste betonas, att de ej afbröto någon tradition, då de
reste ut, ty det fanns ingen svensk tradition, om ej den som kom från
Dusseldorf och som ej var svensk. Nu befinnes det att de lärt så mycket
utomlands, så att de våga slå in på egna och obanade vägar, tron på egen
kraft och på obegränsad rätt att följa egna intentioner har nu trängt
igenom, och med större målmedvetenhet än någonsin går deras sträfvan ut
på att bygga på egna förutsättningar, att se hemlandets natur med egna
ögon och skapa en i lynne och karaktär svensk konst. Inom några få år
har ett genombrott skett och detta utan agitation, helt naturnödvändigt
och följdriktigt. Denna rörelse inom konsten står i intimt samband med
rörelserna på öfriga andliga områden inom vårt land. 1880-talet är för
vår konst liksom för vår litteratur det energiska verklighetsstudiets skede
— det medför nya ansatser och uppslag, nya uppgifter och nya
uttryckssätt. Det är en utluftningssträfvandets tid, 90-talet följer sedan som
uppbyggandets, samlingens skede.
Den svenska konsten har flyttat till Sverige. Konstnärerna ha blifvit
bofasta hemma — likväl utan att rifva upp broarna efter sig, utan försök
till isolering. Många af dem undvika de stora städerna, slå sig ner i
landsorten, i skärgården, borta i bergslagen, skåningarna stanna hemma i sin
måleriska provins, och i Dalarna träffas en koloni af målare, af hvilka
endast en är född dalkarl. På utställningarna dominera svenska motiv,
och naturuppfattningen liksom framställningssättet visar nya drag. Tidens
fordran på dekorativ hållning tränger in i det svenska måleriet, de nyaste
idéerna omfattas med en hänförelse, som tar våldsamma och utmanande
uttryck. Gårdagens åsikt att en målning skulle göra intryck af ett stycke
natur tillfredsställde ej längre, målet borde ej vara naturefterbildning utan
omdiktning af verkligheten, ej kopiering utan skapande. Verklighetsillusion
var icke nog, icke ens ett fördjupadt naturintryck eller stämningsintryck,
som ju representanterna för paysage intime sökt gifva — vid sidan, om
också icke öfver denna fordran sattes krafvet på dekorativ linjeföring och
dekorativ färgharmoni, krafvet på att målningen skulle vackert fylla en väggyta.
* Det framåtsträfvande svenska måleriet under brytningstiden hade sin främsta
mecenat i grosshandlaren Pontus Furstenberg och kan bäst studeras i Göteborgs museum, med
hvilket Fiirstenbergska galleriet efter dess egares död blifvit införlifvadt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
