Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
sitt nöje, och förr eller senare blir detta
nöjes-jägarens nöje för henne motbjudande,
omöjligt. Vanligen är det ett enstaka fall, som
frambringar islossningen i hennes inre, rycker
undan slöjan från hennes själs öga, som den
simplaste av alla mänskliga känslor, den råa
rovdjursdriften, hittills hållit utspänd. Då
kommer hennes ädlare, mänskliga känslor
åter till sin rätt. Hon blygs för sig själv och
fattar ett fast beslut att aldrig mer egna sig
åt detta nöje, vars tillfredsställande hittills
dövat tanken på de plågor och den dödskamp,
hennes råa nöje åsamkat sådana varelser,
som skänka det döda skogssuset livets
sjungande sagor och det ödsliga lufthavet livets
levande poesi.
I annat fall går nöjesjägaren den motsatta
vägen. Han hårdnar allt mer i sitt inre, tills
slutligen varje tanke på det lidande, han
åstadkommer, utplånas från hans känsla.
Förnöjelsen av ett jaktbyte, ju större desto
bättre, blir då huvudsaken för honom. Att
denna förnöjelse köpts med utsläckandet av
livsglädjen för andra, levande varelser,
tänker han ej vidare på. En till döds jäktande
hares plågor, eller en skadskjuten fågels
dödskval, sätter numer ingen sordin på den
tillfredsställelse själva dödandet skänker
honom.
Hur försvarar då nöjesjägaren denna sin
hemska lek med livet? Jag skall taga svaret
från den uppsats, varmed en nöjesjägare,
Arne O. Strömmer besvarat frågan:
»Nöjesjakten ur djurekyddssynpunkt», och vilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
