Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
uppsats av vår djurskyddstidskrift, «Finlands
Djurskydd», belönats med andra priset.
Uti denna prisskrift avspisas först och
främst alla de djurvänner, som fördöma
nöjesjakten, helt enkelt med att deras
aromen t «närmast motsvara en färgblind persons
kritik över en tavla i glada, livliga färger.»
«Ty», säger herr Strömmer, «på den, som
själv är jägare och sett allt på nära håll,
verkar detta absolut ingenting.» Jag har
emellertid själv varit nöjesjägarc, jag har själv
sett allt på nära håll och jag kan försäkra,
att jag och mången med mig aldrig kunnat
frigöra oss helt från en beklämmande känsla
av blygsel för var gång, vi betraktade vårt
nyss skjutna byte. Denna känsla blev hos
mig allt starkare med åren. Och nu är det
redan många år, sedan jag sist varit med om
någon nöjesjakt. Det är nog sant, att man
också kan förhärda sig mot en sådan känsla,
och en sådan förlhärdelse går lättare för sig,
ju råare personen är till sin natur, men bra
få, unga, tänkande nöjesjägarc skall det
finnas, som ej känt denna känsla som ett stygn i
hjärtat, isynnerhet vid betraktandet av ett
skadskjutet byte. Detta stygn är den
oförfalskade mänskliga naturens reaktion mot
rovdjuret uti oss.
Barnet eger ännu i sin natur många
djuriska drag, så också i detta avseende. Det
pinar gärna svagare levande varelser.
Varför vill då inte herr Strömmer taga vara på
detta drag och uppfostra redan barnet till
nöjesjägare? Antagligen därför, att barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
