Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Jonas Ludvig Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
Carl Jonas Ludvig Almqvist. 186
polemisk Kløgt, der vel kostede ham hans Stilling, men med det Samme skaffede
ham en anden som Arbejder i den periodiske Presse. Her fortsatte han med
stort Talent Apologien for sine samfundsopløsende Bestræbelser, indtil han en
skjøn Dag i 1851 maatte forlade Sverig over Hals og Hoved som mistænkt for
Falsk og Mord. I en Fiskerbaad slåp han ved Nattetid bort til Danmark i en
Tilstand, som Fiskeren, der sejlede for ham, har betegnet træffende ved den
Ytring: »Enten var den Månd ikke rigtig klog, eller ogsaa var han en stor
Forbryder.«
Om der var noget Sandt i Anklagen for Mord, er aldrig blevet bevist;
men Almqvists Grundsætninger vare saadanne, at han efter sit System ikke borde
have bævet tilbage for at rydde en Månd bort, der stod i Vejen for ham, om
det end er troligt nok, at han vilde have savnet Mod dertil. Han har aldrig
søgt at rense sig for Beskyldningen; ogsaa dette er forklarligt, thi, soin en
Forfatter træffende har sagt, »han vil heller staae i Mindets Pantheon som en
sublim Morder end som en gemen Reversforfalsker.« I Virkeligheden synes ogsaa
Higen efter Berømmelse, selv en herostratisk, at have været en af
Hoved-drivfjedrene for Almqvists Gjerning; han var af Naturen anlagt til at blive en
Berømthed, og hans i qvantitativ Henseende forbavsende Virksomhed som Digter,
Philosoph, Sprogmand, Mathematiker, Folkeskribent, Taler og Journalist vil
sikre hans Navn mod Forglemmelse i den svenske Litteratur, selv om denne
spredte Stræben mangler et fast Midtpunct, fordi han var, hvad han selv har
kaldt sig, »et usammenhængende Fragment.«
Efter sin Flugt opholdt Almqvist sig i en Række af Aar i Amerika som
Lærer under Navn af Professor Gustavi. Sine sidste Dage tilbragte han i
Bremen, hvor han døde den 26 September 1866.
Ur »»Drottningens Juvelsmycke«.
Fredagsaftonen den betydelserika,
olyckliga 16 Mars var inne, och hade redan
hunnit nära klockan half 11 mot natten.
Jag ber herr Hugo tänka sig Stockholms
Operasalong inrättad för en lysande
maskradbal. Den inre delen af salongen, som under
theatraliska representationer utgör scenen,
hade äfven nu på ömse sidor kulisser, och
fonden upptogs af en förtrollande utsigt, en
dekoration — ett mästerstycke af Deprez
— ur den nyligen med så mycken glans
gifna Oedipe. Emellan kulisserna gingo
maskerade personer ut och in, till och ifrån
dansen; hvarjehanda gångar ledde derifrån
till enskilta rum och våningar i den vidlyftiga
byggnaden. I synnerhet bör herr Hugo
fästa sin uppmärksamhet vid tvenne kulisser
på venstra sidan ej långt ifrån nedersta
oxögat. De föreställde, tror jag, drakens
grotta i Kolchis, omgifven af rikt hängande
löfverk och deribland en hög, kunglig
cypress. Emellan dessa kulisser, förbi grottan,
gick vägen till Foyern, der rafraichissementer
af utsöktaste slag stodo tillreds för trötte
dansande och masker, som arbetat sig varma
i intressanta roler. Den öfriga delen af
danssalen sträckte sig fram till första radens
loger; ett provisoriskt golf var lagdt öfver
amfiteatern, och man kunde gå ända fram
till den kungliga stora logen. Det bländande
skenet från tusen lampetter och ståtliga
klädedrägter önskar jag att inbildningskraften
isynnerhet hos de unge af mina åhörare
måtte se så lifligt och grant, som det
verkligen var. Dansmusik rullade i osynliga
vågor öfverallt fram genom lampornas och
dekorationernas skimmer: och, må jag
tillägga, sjelfva den i svenska Historien för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
