Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl Jonas Ludvig Almqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Carl Jonas Ludvig Almqvist.
187
denna förfärliga afton så ryktbare
hoftrum-petaren Örnberg var en af medarbetarne i
musiken.
Oaktadt en så hänförande prakt, leder
likväl berättelsen oss nu icke in i sjelfva
dans-salongen, utan vill, med en för muserna
ej ovanlig nyck, att vi hellre skola trifvas
i en af theaterbyggnadens talrika sidogångar
i en del af huset, aflägsen från dansen.
Gången går förbi flere smårum, inrättade
för omklädningar, är ganska lång, och leder
endast småningom genom krokvägar,
far-stuar och trappor ner till dansrummet.
Gången är väl icke alldeles mörk,
likväl endast svagt upplyst genom sparsamt
skimrande lampetter. På afstånd höras döfva
steg af en och annan vandrare, men ingen
synes ännu.
Hastigt nalkas en ung, sirligt klädd,
omaskerad person. I detsamma han i gången
kommer förbi en liten sidodörr, öppnas den,
och en man af högvuxen, ståtlig ställning,
äfven omaskerad, träder ut.
»Herr Förste-hofstallmästare, sade den
förre till den sednare med en bugning i
hofvets manér, — jag kommer på
befallning, meddelad genom Remy—«
Det är bra, min honnetta vän;
Konungen väntar oss.
»Jag har ifrån kongl, slottet medfört
flere af Hans Maj:ts kostymer; de befinnas
i smårummen.«
Till exempel?
»Jag har hitfört Hans Maj:ts stora
venetianska kappa af svart taft; item, Hans
Maj : ts jacka af meleradt, grått
silkes-stick-tyg — den jackan menar jag, som är
fodrad med grått taft samt stoppad med
bomull: item, Hans Maj:ts escharp af samma
slags silkes-sticktyg: item —«
Af masker och spanska hattar?
»Af spanska hattar och masker har
jag varit i förlägenhet hvilka jag skulle
taga, då jag ej fullt säkert vet, huru Hans
Maj:t ämnar förkläda sig i afton; jag vet
det så mycket mindre, som någon af hofvet
har sagt — ja, herr baron och
Förste-hofstallmästare! — någon hviskar, att Hans
Maj:t skulle vara orolig, och ej ämna sig
ner i redoute-salen — besynnerliga rykten
— Hans Maj:t skall i nåder blifvit varnad
genom en biljett?«
Ingen politik, min honnetta vän; vi
hafva vårt att sköta.
»Vi hafve så, herr Baron.«
Konungen är aldrig orolig, Pollet.
Han är här, och går säkert ned i dans-
salongen. Kostym? jag tror Hans Maj:t
tar sin svarta domino.
»Biljetten skulle dock hafva antydt
saker af den allrafarligaste natur.«
Och som Hans Maj:t så litet vårdade,
att han lemnade den efter sig på bordet
till öppet åskådande. och genast tog sitt
parti bestämdt att vara här i afton.
»Beundransvärda mod! Det har smak
af samma höga sinne, som då Hans Maj:t
obekymrad och lätt igenkänd lade sig att
hvila på öppna fältet i skotthåll för
Fredrikshamns kanoner, och —«
Hvad under? vi tala ju om Konungen
i Sverige?
Under samtalet hade de begge gått
framåt och försvunno nu i den krökta gången.
Här började efter en stund bli
folk-rikare; masker gingo bortåt, och masker
kommo. Många sanna fysiognomier visade
sig äfven, som buro sina masker i händerna,
drogo djupa andetag, återheintade frisk luft,
svuro , logo , talade modersmålet, fingrade
på hår och knätofsar, dammade sina
damaskor och voro i allt sig sjelfve.
Men ibland alla fästes vår
uppmärksamhet uteslutande vid en hvitklädd
Fruntimmersgestalt i en vinkel, som gången på
ett ställe bildar. Hennes rol måste vara
att spela novice, eller kanske redan nunna.
En mörkblå, skir slöja doftar som en sky
af sorg öfver hennes hufvud, doftar ned
öfver axlarne och bröstet; men hon höjer
den stundom upp, som för att efterse
föremål , dem hon i verlden ännu ej förmår att
glömma. När hon höjer den mörkblå voilen
med sin venstra hand , varseblifva vi — om
det är mask eller ansigte, kunna vi ej se
så långt bort i den dunkla gången — men
blekt eller hvitt, så hvitt nästan som gips
ser det ut under hårfästet.
Hastigt hörs ett vildt, länge uthållet
skratt på afstånd någonstädes i husets
labyrinter, och ett doft echo deraf hinner som
en efterdyning in i vår gång. Nunnan i
vinkeln vrider sig dervid hastigt åt venster,
men utan att lemna sin plats. Flere salfvor
af den förnyade munterheten låta förmärka
sig, småningom kommer en del af bullret
närmare, flere personer springa förbi med
ifver och häftighet. En och annan hviskar;
i mångas ansigten syns förtjusning och
undran : leende och glädje nästan i allas.
I ögonblicket sväfvar — liksom att fly
undan de öfriges giriga blickar — en figur
snabbt fram, mera likt ett lätt moln, än
15*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
