Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Albuminater - Albuminer - Albuminoider - Albumoser - Aleuron - Alexander Lucas - Alfalfa - Alfågel - Alförrädare - Algauerras - Alger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Albuminer — Alger
23
(alkali)- Såsom alla äggviteämnen
äro nämligen albuminerna
amfo-tera, d. v. s. de kunna ge salter
med såväl syror som baser. F.
Albuminer. 1) Grupp av
äggviteämnen, vilka skilja sig från andra
proteiner eller äggviteämnen
därigenom att de äro lösliga i kallt vatten
och vid närvaro av neutrala salter
avskiljas ur sina svagt sura
lösningar (koagulera) vid
uppvärmning till 70° C eller däröver. Äro
lösningarna neutrala sker endast
ofullständig koagulering och i
alkaliska lösningar inträder sådan
överhuvud taget ej. Albuminerna
innehålla relativt mycket svavel, 1,1—
2,3 %. Vid sönderdelning
(hydro-lys) ge de ej aminosyran glykokoll.
Albuminer förekomma såväl i
djursom växtriket. Viktigast äro
ägg-albumin (ovalbumin), vilket torde
utgöra huvuddelen av äggets
”vita”; mjölkalbumin
(lactalbu-min), näst kasein mjölkens
viktigaste äggviteämne; serumalbumin
i blod, lymfa m. fl. kroppsvätskor;
muskelalbumin i mindre mängd i
kött. I växterna äro albuminerna
mycket ofta förekommande, t. ex. i
vete, råg, korn och leguminoser,
m. fl., (se vidare Äggviteämnen).
— 2) I tekniskt avseende menas
vanligen med albumin
(blodalbu-min) torkat, från fibrin befriat
blod med eller utan blodkroppar
(mörkt resp, ljust albumin), vilket
särskilt finner användning som
limämne. F.
Albuminoider, äldre vilseledande
beteckning på en grupp
äggviteämnen, skleroproteiner, vilka särskilt
förekomma i djurens hud, hår, horn
och skelettdelar (se vidare
Äggviteämnen)- F.
Albumoser, ämnen, vilka erhållas vid
ofullständig nedbrytning
(hydro-lys) av äggviteämnen. Albumoserna
utgöra ett mellanstadium vid
nedbrytningen av äggviteämnen till
aminosyror. De utfällas
(koagulera) ej vid kokning men väl vid
salttillsats, särskilt om lösningen
försättes med zinksulfat eller
am-moniumsulfat. Med primära
albumoser menar man sådana som stå
äggviteämnena nära (hög
moleky-larvikt), med sekundära (eller
deu-tero-) albumoser starkare
nedbrutna sådana (lägre molekylarvikt).
Ett riktigare namn på albumoser
är proteoser, (se vidare
Äggviteämnen). F.
Aleuron. Upplagrad, finkornig,
särskilt i yttre skikt av frukter och
frön förekommande äggvita. F.
Alexander Lucas, se Päron.
Alfalfa, vanligt namn på luzern i
Amerika.
Alfågel, en dykand. Se Jakt,
ville-brådsarter.
Alförrädare, en dykand. Se Jakt,
vil-lebrådsarter.
Algauerras, se Nötkreatursraser.
Alger, sammanfattande benämning på
flera grupper av jämförelsevis
enkelt byggda växter (bålväxter),
som i mycket påminna om
svamparna men skilja sig från dessa
genom att de innehålla klorofyll och
kunna assimilera kolsyra. Den
yttre formen är starkt växlande från
encelliga, mikroskopiskt små kulor
till jättestora, om slingerväxter
erinrande bildningar av ända till 60
—70 meters längd. Efter bl. a.
färgen och färgämnenas kemiska
sammansättning indelas algerna i
blågröna alger, grönalger, brunalger,
rödalger m. fl. grupper. Om
kisel-alger, se d. o. Flertalet alger leva
i vatten, de mindre som beståndsdel
i plankton (se d. o.), de större
mestadels som bottenvegetation utefter
kuster och stränder, och spela en
mycket viktig roll i havens och
sötvattnens liv. I Ostasien, liksom förr
även i Europa, användes vissa
rödalger och brunalger som
människo-föda. Andra alger brukas i
medi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
