Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsvagnar - Ardennerhästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ardennerhästen
65
hjulen äro fästade. Framhjulen gå
därvid endast obetydligt under
vagnen. Då framhjulen vid
vrid-ningen bli kvar på samma ställe är
risken för stjälpning med lass
mindre än vid centrumvridning. Då
centrumvridning är billigare att
utföra än axeltappsvridning har
den förra dock mest kommit till
användning på nyare vagnar med
gummihjul. Beträffande överredet
på gummihjulsvagnarna, har
flak-vagnen blivit mest använd. Då
gummihjulen äro tämligen låga kan
flakets höjd över marken bli
relativt liten, fastän det bygges helt
över hjulen. Flaket brukar
emellertid omgivas av låga, löstagbara
lämmar, så att en rymlig kista
bildas. I de sockerbetsodlande delarna
av landet ha vagnarna i en del fall
byggts med tippningsanordningar.
Tippningen tillgår så, att flaket
stjälpes åt ena sidan med tillhjälp
av hydrauliska domkrafter eller
andra lyftanordningar. —
Spårvidden, räknat från hjulens mitt,
utgör för de mindre
trähjulsvagnar-na 100—110 cm, för de större 120
—130 cm och för
gummihjulsvagnarna 130—145 cm. Den senare är
den för bilar vanliga.
Gummihjulsvagnarna böra förses med bromsar.
Se även Hjul. N—g.
Ardennerhästen. Sveriges kallblodiga
hästavel arbetar numera endast
med två raser: den nordsvenska
och ardennerrasen. Den
nordsvenska hästen har sin givna plats i
Norrland och i Mellansveriges
skogsbygder. Ardennerhästen är
föremål för avel i hela södra och
mellersta Sverige. Sporadiskt
förekommer även någon ardenneravel
på vissa platser i Gävleborgs län
och t. o. m. ända upp i Jämtland.
Den bästa överblicken över
fördelningen av vårt lands hästavel
erhåller man vid studium av den
genom Kungl. Lantbruksstyrelsens
Stuteribyrå årligen utgivna s. k.
”blå boken” eller officiellt
”Meddelande angående den med
statsmedel understödda hästpremieringen”.
Därav framgår, att under 1947
inalles 965 beskällare av ardennerras
varit verksamma i aveln. Av dessa
voro 930 premierade och 35 av
olika anledningar, sjukdom m. m.,
endast förklarade tillåtna.
Motsvarande siffror för den nordsvenska
resp, ädla hästaveln äro 341 resp.
201 hingstar. Av
ardennerhingstar-na voro endast 15 importerade.
Sveriges ardenneravel är numera
självförsörjande ifråga om sin
hingstrekrytering. Ca 70 % av
Sveriges hästar utgöras av ardenner
eller korsningar av denna ras.
Under år 1944 premierades i Sverige
icke mindre än 7.530
ardennerhäs-tar. Motsvarande siffror för den
nordsvenska och den ädla aveln
voro 4.698 resp. 2.076 hästar.
Ardennerhästen har sitt ursprung och
sitt namn från Ardennernas
högland i sydöstra Belgien. Därifrån
har rasen sedan spritt sig ut över
världen. Idag är den belgiska
hästen icke blott välkänd utan även
föremål för rationell avel i de flesta
länder. I Sverige har rasen fått
behålla sitt ursprungliga namn,
ardennerhästen, även om detta i visst
avseende numera kan anses
missvisande. I Sydsverige synes dock
benämningen belgisk häst
åtminstone på senare tid ha tillvunnit
sig ökad spridning. De första
ar-dennerhästarna infördes till
Sverige år 1873, då greve C. G.
Wrangel importerade trenne
hingstar från Ardennerna till
Värmland. Följande år 1874 inköpte han
två ston till Blombergs egendom på
Kinnekulle i Skaraborgs län.
Därmed lades grunden till vårt första
och äldsta ardennerstuteri, vilket
allt fortfarande står mitt uppe i
verksamheten. Dessa första arden-
5 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
