Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
Beta
mera variabel än nordsjöbetan.
Ursprunget för de odlade betorna
synes lia varit trakterna kring
östra Medelhavet. Betan fanns i
kultur redan vid vår tideräknings
början, men först under senare
hälften av 1700-talet nådde den
nämnvärd utbredning som
åker-bruksväxt. Betodlingen i dess
moderna form anses ha tagit sin
början i Rhenlandet i Tyskland, men
först i slutet av 1800-talet hade
betodlingen vunnit fotfäste i vårt
land. Genom förbättrad
odlings-teknik och genom framställning av
nya sorter har betodlingen sedan
början av 1900-talet starkt
utvecklats. De odlade betorna äro
tvååriga, dvs. de utbilda bladrosett
och rötter första året som blomma
och sätta frön först under andra
året. Av betorna odlas i vårt land
sockerbeta för fabriksändamål,
foderbeta och fodersockerbeta för
foder samt mangold och rödbeta för
hushållet. Sockerbetor.
Tysken Marggraf upptäckte 1747, att
betan innehöll socker, och genom
hans egna och hans lärjunge
Achards arbeten fästes
uppmärksamheten på betornas betydelse
för sockerframställning. Men först
genom den franske växtförädlaren
Vilmorins arbeten framkom en
sockerbetsstam med så hög
socker-halt, att sockerbetorna kunde odlas
som sockerväxt. I Sverige fick
sockerbetsodlingen fast fot i och med
att den 1854 igångsattes vid
Säby-holm nära Landskrona i
Skåne-Under långa tider var vår svenska
sockerbetsodling beroende av frö,
som framställdes vid
Kleinwanzle-ben i Tyskland, men numera
användes uteslutande frö av svensk
förädling och från svenska
fröodlingar. Centrum för denna verksamhet
är Svenska
Sockerfabriksaktiebo-lagets förädlingsstation vid
Hilles-hög, Landskrona. Arealen
socker
betor i Sverige uppgår för
närvarande till ca 95.000 ha, av vilka
ungefär 45.000 ha förekomma i
Skåne. Foderbetor. De nu
odlade foderbetorna kunna efter sin
rotform indelas i cylinderformiga,
ovala och runda. Till de
cylinderformiga räknas EcZcendor/-betorna,
som kunna vara gula eller röda. De
ha låg torrämneshalt, 9—12 %,
men hög massaavkastning. På
grund av att de till 3/4 växa ovan
jord, äro de lätta att skörda. De
ha sämre hållbarhet vid förvaring
än övriga foderbetor, och då de
odlas, bör de användas för den
tidigaste utfodringen under vintern.
Till de ovala betorna höra
Barres-betorna, som förekomma i ett stort
antal stammar, från Weibulls,
Svalöf, Hammenhög och
Holmbergs. Barresbetorna innehålla
mellan 12 och 16 % torrämne, ge
en god skörd och ha relativt god
hållbarhet. Av runda betor
förekomma Svalöfs Röd Kägla och
Hammenhögs Globus. Dessa erinra
i rotformen närmast om kålrötter
och äro avsedda för upptagning
med rotfruktssläde eller maskin.
Röd Kägla har hög torrämneshalt,
Globus relativt låg. —
Fodersockerbetor förekomma i
riklig mängd. Dels odlas rödtoppiga
stammar och dels förekomma
gröntoppiga. Rödtoppiga äro t.
ex-Svalöfs Rubra II och Weibulls
Bacon. Gröntoppiga äro Nova från
Svalöf, Särimner III från Weibulls
och Monark från Holmbergs.
Weibulls Regia är gul och Holmbergs
Milka är vit. Torrämneshalten
varierar från 16 till 21 %. Den är
t. ex. 16 % hos Rubra II och 17—
18 % hos Milka och 20—21 % hos
Monark. Bland betor, som odlas för
foder, innehålla fodersockerbetorna
den högsta socker- och
torrämneshalten. De vinna också en alltmera
ökad spridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
