Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Beta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beta
151
Odling.
Betorna kräva goda jordar,
sandmylla, lättlera eller medelstyva
lerjordar, som skola vara väl dikade,
ha neutral eller alkalisk reaktion
samt vara kraftigt gödslade.
Betorna böra också erhålla en god
placering i växtföljden,
företrädesvis efter höstsäd på träda eller, om
träda ej ingår i växtföljden, efter
höstsäd på vallbrottet.
Kreaturs-gödsel bör tillföras med 25—30 ton
per ha och även urin är mycket
användbar. Stallgödseln tillföres
under hösten året innan betorna
odlas. Handelsgödsel tillföres under
våren före sådden samt som
övergödsling under tillväxtperioden.
Kvävegödsel kan tillföras med 300
—400 kg ha per ha, varav hälften
som kalkkväve ett par veckor före
sådden och resten som övergödsling
i form av salpeter. Fosfatgödsel ges
med 200—300 kg per ha
20-procen-tig vara och kaligödsel med 100 kg
per ha 40-procentig vara. Till
förhindrande av hjärtröta, som är en
borbristsjukdom, bör tillföras 10—
20 kg borax per ha. Oftast finns
emellertid bor inblandat i de
salpeterslag, som säljas till
socker-betsodlarna- Sådden bör ske, så
snart jorden börjat bli varm. I
regel ger tidig sådd på tillräckligt
uppvärmd jord det bästa
resultatet. Alltför tidig sådd kan dock
medföra en hög stocklöpareprocent.
Vid användning av vanligt betfrö
åtgår 20—22 kg utsäde per ha.
Detta frö sås vanligen på ungefär
2 cm djup. Under de allra senaste
åren har ett antal experiment med
enkornfrö förekommit, och under
1947 hade också en del av
betod-lingarna i Skåne såtts med dylikt
frö. Ett vanligt ”betfrö” är
egentligen en fruktsamling med tre
nötter. Dessa kunna emellertid skiljas
från varandra genom att pressas
under en snabbt roterande vals i
en maskin för framställning av
enkornfrö. Därigenom vinnes, att
endast en grodd framkommer från
varje utsått frö i stället för tre,
som är det normala. Uppkomsten
blir då sådan, att gallringsarbetet
underlättas, eftersom det kan ske
genom handhackning eller genom
tvärhackning med maskin.
Svårigheten med metoden är ännu så
länge att få en jämn uppkomst
från enkornfröet på skorpbildande
jordar och mycket återstår ännu
att göra beträffande denna teknik,
innan den kan anses fullständigt
utarbetad. Radavståndet bör vara
45 cm, gallringsavståndet 20—25
cm. Detta ger ungefär 75.000
plantor per ha efter att avdrag gjorts
för mistor, som uppkomma under
rensingsarbetets gång. Upprepade
häst- och handhackningar bör
företagas, och som allmän regel bör
gälla: hellre en hästhackning för
mycket än en för litet. Skörden
sker ännu så länge för hand i de
allra flesta fall. Vissa typer av
foderbetor låta sig som ovan nämnts
väl skördas med t. ex.
rotfrukts-släde. Maskiner för upptagning av
sockerbetor ha konstruerats, men
de befinna sig ännu i
experimentstadiet. De hittills konstruerade
betupptagningsmaskinerna äro
avsedda för de lättare jordarna-
Avkastningen i medeltal per ha
uppgår för sockerbetorna till 35 ton,
för fodersockerbetorna till 50 å 60
ton och för foderbetorna till 60 å
70 ton. Blastskörden per ha utgör
för sockerbetorna 15 å 20 ton och
för foderbetor och fodersockerbetor
10 å 15 ton. På betorna uppträda
sjukdomar, som bladmögel,
brunrost, hjärtröta, mosaiksjuka och
rotbrand (se dessa ord). Angrepp
av skadedjur, som betfluga, betlus
och betnematod (se dessa ord)
påträffas också. Ew. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
