Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bladbaggar - Bladfläcksjuka - Bladfärgämnen - Bladgrönt - Bladhorningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blad fläcksjuka — Bladhorningar
205
Renfanebagge.
överst: puppa och larv, nederst:
skalbagge och äggsamling.
pudring med DDT (eller arsenik)
i fråga om mindre odlingar genom
besprutning med samma medel
eller med nikotin. Där sköldbaggar
bruka uppträda, är det av vikt att
mållorna energiskt bekämpas
eftersom dessa äro de egentliga
värdväxterna. Till bladbaggarna höra
även koloradoskalbaggen och de
olika slagen av jordloppor (se
dessa ord). O. A.
Bladfläcksjuka benämnas ofta
växt-sjukdomar, som framkalla fläckar
på blad. En sådan finnes på korn,
där fläckarna äro långsträckta,
nästan jämnbreda, ofta parvis
förbundna, mörkbruna. Även på
kärnorna uppstå mörka fläckar, som
skämma utseendet. Sjukdomen gör
större skada endast under
ogynnsamma växtbetingelser, t. ex. dålig
dränering, sur markreaktion o. dyl.
Smittan överföres både med
utsädet och från jorden.
Utsädesbet-ning kan därför icke helt
förebygga angrepp. Th. Lfs.
Bladfärgämnen. I bladen och över
huvud taget i gröna växtdelar
förekomma regelbundet tre slags
färgämnen : klorofyll eller bladgrönt
(som egentligen är en blandning
av två likartade färgämnen) samt
karotin och xantofyll, som båda
äro gula. Klorofyll består av
grundämnena kol, syre, väte, kväve och
magnesium; till sin
sammansättning erinrar det mycket om blodets
röda färgämne, hämoglobin. I
växten är klorofyllet bundet till
särskilda färgkroppar, klorofyllkorn,
inuti cellerna. Närvaron av
klorofyll är en förutsättning för
kol-syreassimilationen (se d. o.) men
denna äger rum endast så länge
klorofyllet får samverka med den
levande växtcellen; i döda celler
eller utanför växten kan klorofyllet
icke möjliggöra någon assimilation.
Klorofyll bildas av växterna själva
men endast i ljus. Växtdelar, som
utvecklas i mörker, bli färglösa
eller gula (etiolering, se d. o.) —
Karotin och xantofyll, om vilkas
betydelse för växterna man vet
mycket litet, döljas i vanliga fall
av klorofyllet men framträda vid
bladens gulnande om hösten, när
klorofyllet letts bort från bladen.
I andra växtdelar än blad kunna
karotin och xantofyll uppträda
utan att klorofyll finns
närvarande, exempelvis i morötter (karotin)
och majskorn (xantofyll). Smörets
naturliga gula färg betingas av
karotin som med växtföda kommit
in i djurkroppen. På samma sätt
är närvaron av xantofyll den
viktigaste anledningen till ägggulans
färg. Karotin anses även ha
betydelse som ”råmaterial”,
provita-min, till vitamin A. — De röda
blad, som förekomma exempelvis
hos blodbok, innehålla samtliga
ovannämnda färgämnen, men
dessa döljas av samtidigt närvarande
röda färgämnen, antocyaner (se
d. o.). D. L.
Bladgrönt är ett annat namn på klo-
rofyll (se Bladfärgämnen).
Bladhorningar, vanligen avlånga, ofta
kullriga skalbaggar av växlande
storlek, vilka alla kännetecknas av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
