Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bladhorningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
Bladhorningar
T. v. vanliga ollonborren, t. h.
trädgårds-borren.
att antennernas yttersta leder äro
skivlikt utbredda åt sidan och av
att benen äro kraftiga grävben. Hit
hör den största svenska
skalbaggen, ekoxen, som har bred och
kraftig, stundom mer än 7 cm lång
kropp, och som särskilt utmärkes
av sina oerhört kraftiga, i spetsen
tandade eller nästan greniga
överkäkar, vilka hos hanen kunna bli
ända till 3 cm långa. Dess larver,
som kunna bli ända till 9 cm långa,
leva i murkna ekstubbar. Mycket
vanliga bladhorningar äro de starkt
kullriga, svarta eller blåaktiga,
ofta svagt glänsande tordyvlarna,
vilka träffas i spillning, samt de
stora, vackert grönglänsande
guldbaggarna, som man ofta ser i
blommor av olika slag, och vilkas larver
leva i murkna stubbar. Hit höra
också de olika arterna av
ollonborrar, vilkas larver äro svåra
skadedjur på rötter av alla slags
växter. Bland dem må nämnas vanliga
ollonborren och kastanjeborren,
vilka äro omkring 2^2 cm långa,
till färgen svarta med gråpudrade,
rödbruna täckvingar, vilka lämna
bakkroppsspetsen obetäckt.
Bakkroppen har en rad trekantiga, vita
fläckar på var sida nedanför
täck-vingskanten. Kastanjeborren, som
utmärkes bl. a. av täckvingarnas
svarta sidokant, förekommer ännu
långt uppe i mellersta Norrland,
medan vanliga ollonborren ej tycks
gå norr om Götaland. Larverna
äro stora och feta, ”fettpölsor”, och
starkt krumböjda med tjock
bakända, till färgen gulvita med brunt
huvud. Deras utveckling är i vårt
land 4-årig, och ollonborrarna
svärma därför i större mängd blott
vart fjärde år. Svärmningen äger
rum på våren, då djuren på
kvällarna flyga omkring bland
lövträdens kronor. Den högst 2 cm långa
pingborren, som har samma
utbredning som kastanjeborren, är
ljust brungul och glest men tydligt
hårig. Den har 2-årig utveckling.
Trädgårdsborren, som blott
förekommer i Götaland och Svealand
är hårig, högst 2 mm lång, till
färgen glänsande svartgrön med
bruna täckvingar. Dess utveckling är
blott 1-årig. Larverna ha visat sig
vara svåra skadedjur, särskilt i
gräsmattor, och även de fullbildade
göra en viss skada genom att
gnaga på blad och knoppar av
Ekblad, ätna av trädgårdsborren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
