Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Blindhavre - Blindkorn - Blindnässla - Blindtarm - Blinker - Blister - Block - Blockmark - Blod - Blodbrist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Blindkorn — Blodbrist
213
mossjord har troligen sin grund i
markens fysikaliska beskaffenhet
och har i utförda försök kunnat
förebyggas genom lerslagning. En
motsvarande företeelse hos korn
kallas blindkorn. Th. Lfs.
Blindkorn, se Blindhavre.
Blindnässla, detsamma som vitplister,
se Plister.
Blindtarm, se Fodersmältningsorgan.
Blinker benämnes ibland en hönshund,
som blivit viltskygg.
Blister. En hudretande salva. Vid
kroniska ledsjukdomar kan man
genom ingnidning av en blistersalva
framkalla ökad blodtillförsel och
livligare ämnesomsättning i
omgivningen av leden och härigenom
påskynda läkningen. Hfld.
Block kallas de delar i vilka en större
skog av lämplighetsskäl indelas vid
skogsindelning. — Ordet användes
även som benämning på de hylloi’
man sätter upp runt en kolmila för
att hålla stybbet kvar utmed
väggarna. — Se även jordarter. O. E.
Blockmark kallas mark, som är
särskilt rik på stenblock. I allmänhet
utgöres blockmarken av
moränav-lagringar. Genom att markens
finare beståndsdelar slammats bort
av vågsvall eller rinnande vatten
kan mängden block i markytan bli
mycket stor.
Blod består av blodplasma och
blodkroppar. Blodplasma är en
äggvite-rik vätska, som då den t. ex. vid
en sårskada kommer utanför
blodkärlen, levrar sig och på så sätt
stannar en blödning. Vid blodets
levring bildas sega s. k.
fibrintrå-dar. Det är dessa som t. ex. vid
visp-ning av blod fastna på vispen.
Återstoden av blodplasman utgör
blod-serum. — Blodkropparna äro av två
slag, röda och vita. De förra ge
blodet dess färg. De innehålla ett
Röd blodkropp.
A sedd från sidan, B i genomskärning’.
En vit blodkropp (P k) omsluter och
förtär en mjältbrandsbacill (B). P
cyto-plasma, k cellkärna.
järnrikt äggviteämne, som har
förmågan att lätt upptaga syre (se
Blodomlopp med organ). De bildas
huvudsakligen i röda benmärgen.
De vita blodkropparna äro av flera
slag. De ha förmågan att angripa
bakterier. Ha dylika inkommit i
t. ex. ett sår, samlas vita
blodkroppar där i massor för att
oskadliggöra bakterierna. Sålunda
uppkomma varbildningar (se Var och
Böld). De vita blodkropparna
bildas i lymfkörtlar, mjälte, lever,
m. fl. organ. Hfld.
Blodbrist. Om antalet röda
blodkroppar faller under det normala, talar
man om blodbrist (anämi).
Normalt finnas mellan 6 och 10
miljo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
