Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - By - Byalag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Byalag
321
bosättning i byar sedan urgammal
tid varit den vanliga
bebyggelseformen på våra slätter och bättre
jordbruksområden. Bebyggelse i
ensamgårdar hör nog
ursprungligen till de mindre goda
jordbruksbygderna. I Sverige tyckas byarna
ursprungligen oftast ha saknat
plan för bebyggelsen. Gårdarna
lågo strödda utan egentlig ordning.
En sådan by kallas klungby. Vi ha
dock exempel även på t. ex.
radbyar där gårdarna ligga i enkla
eller dubbla rader utefter en
bygata, på rundbyar där gårdarna
ligga runt en mittplats osv. — I de
gamla byarna samarbetade
innevånarna i många avseenden.
Ursprungligen ägdes till och med
jorden gemensamt av byborna. Så
småningom utbildades privat
äganderätt till jorden i byn. För att
ingen skulle bli missgynnad vid
uppdelningen av de gemensamma
ägorna fick varje gård härvid sin
andel av varje fält. Gårdarnas
ägor blevo härigenom omblandade
på ett sätt som i framtiden skulle
visa sig mycket olyckligt. De olika
ägarna kunde nämligen icke
komma fram till sina tegar utan att
köra över grannarnas mark. Detta
medförde att alla gårdar i byn
måste sköta sin jord på samma
tider och på alldeles samma sätt
(se Byalag). Härigenom
omöjliggjordes praktiskt taget alla
framsteg på jordbrukets område. På
1700-talet uppstod därför en
strävan att genom skifte samla varje
gårds jord till ett
sammanhängande helt. De skiftesförrättningar
som sedan under olika namn (se
Jorddelning) gingo fram över
landet medförde ofta att byarna
sprängdes. Gårdarna flyttades
nämligen ut från byn för att
läggas där åkerjorden låg samlad.
Byarnas sprängning har betytt en
’^”klig revolution för den svenska
landsbygden. Levnadssättet och
bygdens utseende förändrades.
Jordbruket tog ett jättesteg
framåt. Det är dock möjligt att
trevnaden på landsbygden skulle vara
större, om några gårdar låge
samlade i en liten by. Rbg.
Byalag. Ägoblandningen i äldre tiders
byar (se By) medförde att byborna
i många avseenden måste rätta sig
efter varandra. De bildade ett
samfund, byalaget, med särskilda
stadgar. Stadgarna eller
byordningen fastställdes ofta av
häradsrätten. I spetsen för byalaget stod
en ålderman. Denne valdes på
bystämman, som vanligen hölls vid
valborgsmäss, midsommar eller
årsskiftet. Uppdraget att vara
ålderman brukade gå i tur bland
byns bönder. Åldermannen skulle
sköta byns räkenskaper, leda
arbetet, se till ordningen och hålla ihop
byalaget. Det var han som lät kalla
till bystämma. Byborna kallades
samman med budkavle eller med
horn, lur eller trumma. Bland de
viktigaste ärendena var att
bestämma tiden för olika
jordbruksarbeten för vallsläppning o. dyl.
Gärdesgårdarna skulle övervakas
och böter eller annat straff skulle
dömas ut för en del förseelser. I
samband med bystämman hölls
vanligen ett bygille eller grannöl.
De svenska byalagen voro i
allmänhet tämligen små. Det hände
därför att flera byalag slöto sig
samman till ett bygdelag. Detta hade
då ungefär samma uppgifter som
de ursprungliga byalagen. ■—
Omskiftningen av jorden har i stort
sett gjort byalagen överflödiga hos
oss. Än i dag förekomma dock ägor
och angelägenheter som äro
gemensamma för en hel by. Enligt
lag av den 13 juni 1921 kan
delägare i en by begära att
domstolen förordnar lämplig person att
hålla sammanträde med delägarna
21 — Nya Lantmannens bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
