Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensilage - Ensilering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398
Ensilering
vid ensilageberedningen.
Foderme-delstabellerna i slutet av Band IV
ange medelsammansättning och
fodervärde hos några typer av
AlV-foder.
AIV-foder} som är det
äggvite-rikaste av alla våra under
vintern tillgängliga grov foder slag,
användes i första hand till
nötkreaturen, främst mjölkkor.
AlV-foder gives dock också med
fördel till får samt höns. För
hönsens del är det egentligen fodrets
höga halt av karotin (se
A-vitamin) som man vill utnyttja. De
viktmängder foder som hönsen
förtära äro små. AlV-fodergivorna
kunna för mjölkkor stegras till 40
å 45 kg per djur och dag. Så stora
givor lära dock ej vara ekonomiskt
försvarliga.
En ofta använd regel säger att
en ko bör få ungefär lika
många kg ensilage som hon
lämnar kg mjölk.
Åtminstone i de lägsta
avkast-ningsgrupperna lär det dock vara
lämpligt att låta ensilagegivan bli
större än mjölkproduktionen. Vid
utfodring av större mängder
ensilage ger man lämpligen ett
extra tillskott av mineralfoder i
form av krita eller kalkstensmjöl.
Kritan eller mjölet kan också
blandas med 25 proc, kalcinerad soda.
Av mineralfodret ger man ungefär
4 gram per kilogram ensilage. Rbg.
Ensilering är ett sätt att konservera
saftiga foderslag, varvid fodret
lägges samman i en mot
lufttillträde skyddande behållare, s. k.
silo. En kraftig sammanpressning
är i regel nödvändig. Fodret blir
dock först hållbart genom att dess
surhetsgrad höjes. Detta kan ske
på naturlig väg genom att fodrets
eget innehåll av kolhydrater,
framför allt socker, av
mjölksyrebak-terier förjäses till mjölksyra, som
i tillräcklig mängd verkar
konserverande. Hos sockerfattiga
foderslag kan denna jäsning
understödjas genom tillsats av socker eller
andra kolhydrater. Fodret kan
också tillsättas organiska eller
oorganiska syror, vilka tämligen
omedelbart åstadkomma den för
konservering erforderliga
surhets-graden. Även här sker dock en viss
förjäsning av fodrets egna
kolhydrater till mjölksyra. Vid all
ensilering bildas också andra syror
bl. a. ättiksyra, ehuru denna ej är
önskvärd. Den är dock ej
tillnärmelsevis så kvalitetssänkande som
smörsyra, vilken redan vid
tämligen ringa förekomst ger ensilaget
en obehaglig fastbitande lukt och
gör den framställda mjölken
olämplig för beredning av för
smör-syrebakterier känsliga ostslag.
Särskilt med hänsyn härtill bör den
tillämpade ensileringsmetoden vara
sådan, att den vid rätt
handhavan-de ger en i det närmaste
smörsyre-fri produkt. Det konserverade
fodret kallas ensilage, pressfoder eller
surfoder. Varm jäsning.
Denna metod bygger på en etappvis
skeende, i början lucker lagring av
grönmaterialet, starkare
temperaturstegring motverkas genom att
ett nytt foderskikt lägges ovanpå
det tidigare uppvärmda. Metoden
har framför allt använts för
klöver-fattigt gräs men ger stora förluster
och har numera föga praktiskt
intresse. Produkten får en sötaktig,
aromatisk lukt och plägar därför
kallas för sött ensilage. —
Kalljäsning. Liksom den föregående
bygger denna metod helt på
förjäsning av kolhydrater till
mjölksyra. Men genom att från början
kraftigt sammanpressa fodret
söker man här i stället hålla
tempe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
