Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fiske
435
i de rinnande vattendragen, dit
den börjar uppvandra från havet
redan på våren. Leken äger rum
på hösten i strömmande vatten
över grusbotten på 0,5—2 å 3
meters djup. Ynglet framkläckes på
våren och har först en avlång
gul-blåsa på buken. Laxungen lever
1—5 år i sin födelseälv, innan den
12—15 cm lång utvandrar till
havet. Här uppvisar laxen en kraftig
tillväxt och är efter 2 år i havet
80—85 cm lång och 6,5—7,5 kg
och efter 3 år i havet 90—100 cm
och 9—13 kg. Under havslivet
vandrar laxen vida omkring i hela
Östersjön, och från
västkustälvarna företar den vandringar långt ut
i Nordsjön och uppåt de norska
syd- och västkusterna. Efter 3,
ibland 2,5 eller endast 1,5 års
uppehåll i havet sker lekvandringen.
Laxen uppsöker då den älv
varifrån den utvandrat som unge och
har en utomordentlig förmåga att
övervinna forsar och vattenfall.
Efter leken driver den ofta redlös
med strömmen mot havet
(vraklax). Flertalet laxar leker ej mera
än en gång och laxen blir sällan
äldre än 9—10 år. —
Huvudredskapen är i havet nät (garn) och
krok, ibland storryssjor, i älvarna
nät, not och fasta fiskebyggnader
av olika slag. Årsfångsten är
synnerligen varierande, från 100.000
till flera milj. kg. —
Laxöringen ( Salmo trutta L.) är
klumpigare med större huvud och tjockare
stjärtrot än laxen. Färgteckningen
är mycket växlande. Den finnes,
inom större delen av landet,
främst i Norrland och därjämte
runt alla våra kuster och
föredrager klart och ej alltför varmt
vatten. Den uppträder i flera former.
Havsöringen finnes vid kusterna
och leker i där utmynnande
vattendrag, också i små sådana.
Insjööringen finnes i större och mindre
sjöar samt leker i både till- och
avloppen. Bäck- eller strömöringen
håller sig hela livet kvar i de
rinnande vattnen och blir ej så stor
som de andra, ofta blott 20-—30
cm. Havs- och större insjööring är
silverblank med särskilt hos äldre
exemplar talrika svarta fläckar
och vid lek brunaktig med mörkare
fläckar och svartaktig buk. Mindre
insjööring och bäcköring är
brokigare med svarta och röda fläckar.
Ungarna leva av diverse smådjur
och flygande insekter, de större
av kräftdjur och fisk. Leken sker
på hösten och utvecklingen
påminner om laxens. — Laxöring tas
mest vid sportfiske, men även
yrkesmässigt på nät och krok, årligen
0,2—0,4 milj. kg. — Rödingen
(Salmo salvelinus L.) igenkännes på
ljusa, gulaktiga fläckar på rygg och
sidor. Vid leken och i synnerhet
hos hanarna har den röda sidor och
buk. Den är allmän i Norrlands
fjälltrakter men nedåt landet
endast i Vättern, Sömmen och några
andra sjöar. Den fordrar rent och
klart vatten och ej alltför hög
temperatur och har stort syrgasbehov.
Rödingen uppträder under tvenne
former, storröding och fjällröding,
den förra mest typisk för Vättern.
Födan utgöres av plankton och
diverse smådjur, sedan av framför
allt siklöja, småsik och nors.
Lektiden infaller i Vättern från
början av oktober till slutet av
november, i de norrländska sjöarna
tidigare, och sker över grovstenig
botten på 3—5 meters djup, ibland
på s. k. borstbotten (braxengräs).
Tillväxten är vanligen god med
kilovikt på 6 år, dock sämre hos
fjällrödingen, som sällan blir
större än 4—5 hg. — Rödingen fångas
med krok, på nät och i ryssjor, och
årsfångsten uppgår till 0,2—0,4
milj. kg. — Siken (Coregonus
lavaretus L.) har till skillnad från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
