Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Foderberedning - Foderbeta - Foderbetsblast - Foderbord - Fodercellulosa - Foderenhet - Foderfosfat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Foderbeta — Foderfosfat
463
grönfoder kan det vara lämpligt
att bereda syrat foder med hjälp
av något mejeriavfall t. ex.
skummjölk. Grönfodret eller
rotfrukterna skäras härvid synder och
blandas med kraftfoder och
skummjölk. Efter att ha stått omkring
ett dygn är blandningen syrad och
färdig för utfodring. Rbg.
Foderbeta, se Beta och Rotfrukter.
Foderbetsblast, se Grönfoder.
Foderbord, se Ladugård.
Fodercellulosa erhålles från
sulfit-och sulfatfabriker. Den är nära
besläktad med den vanliga
pappersmassan. Genom att nedkokningen
av veden drives längre vid
tillverkningen av fodercellulosan än
annars får denna ett helt annat
fodervärde. Till en foderenhet brukar
räknas 1,3 kg. Fodercellulosan i
ren form är praktiskt taget fri
från både äggvita och
mineralämnen. Några vitaminer innehåller
den icke alls. Den ensidiga
sammansättningen gör cellulosan till
ett mycket onaturligt foder. För
att förbättra sammansättningen
har melass och mineralfoder
tillsatts. Alltför ensidig användning
av fodercellulosan bör undvikas. I
foderstaten borde alltid jämte
cellulosan ingå rotfrukter, AlV-foder
och välbärgat hö. Bäst lämpar sig
cellulosan för hästar, men den kan
också med stor fördel användas
till idisslarna. Särskilt under de
svåra foderåren 1940—1941 och
1941—1942 gjorde fodercellulosan
ovärderliga tjänster åt Sveriges
jordbruk och folkförsörjning. Rbg.
Foderenhet. För att på något sätt
kunna angiva det använda fodrets
fodervärde (näringsvärde) i
hus-djursskötseln, började man redan
tidigt söka efter en
fodervärdesenhet; idén med foderenhet kan
närmast jämföras med idén med
penningen, varmed olika varors
han-delsvärde angives. — Efter olika
försök att ange ett bestämt mått
för en enhet enades representanter
för de nordiska länderna på ett
möte i Köpenhamn 1915 att
fastställa en s. k. nordisk
(skandinavisk) foderenhet till ett kg
normalt korn eller andra fodermedel
med samma fodervärde. Vanligen
anges sålunda i de skandinaviska
länderna fodrets värde med denna
enhet. De olika foderslagens
foder-enhetsvärde anges i
fodermedels-tabellerna i slutet av Band IV. Den
skandinaviska foderenheten har i
huvudsak utarbetats att gälla
nötkreatur (idisslare). — Under
senare år har ett nytt
foderenhets-system föreslagits (av Joel
Axelsson) där fodret värderas i
särskilda foderenheter för nötkreatur,
svin och höns allt efter deras olika
förmåga att smälta fodret. Detta
nya system har baserats på fodrets
omsättbara energi, medan den
skandinaviska foderenheten
anknutits till dess nettoenergi. S. N—t.
Foderfosfat. Bland fosfathaltiga
mineralfoder har jordbrukaren att
välja mellan foderbenmjöl,
egentligt foderfosfat eller
dikalciumfos-fat och natriummonofosfat och
natriumdifosfat. De båda
förstnämnda innehålla både kalcium och
och fosfor. Detta ger dem stor
användbarhet, då det just är på
dessa två mineralämnen som
husdjuren oftast lida brist. Difosfatet är
mera lättlösligt samt innehåller
mera än foderbenmjölet av både
kalcium och fosfor.
(Foderbenmjölet 15 %). — Vid mera ensidig
brist på fosfor lämpar sig
natriumfosfatet allra bäst. Det är
synnerligen lättlösligt. Innehållet av
fosfor brukar i dinatriumfosfat vara
8—9 %. I regel är natriumfosfatet
så billigt att det trots den lägre
fosforsyrehalten blir tämligen
billigt per gram fosforsyra (se
vidare Mineralämnesbehov). Per 100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
